Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1841, sida 1

Red. har blifvit anmodad lemna rum i tidningen för såväl nedanstående replik som följande intyg: Underteknad, som den 7 i denna manad i A—a och F—s kyrkor upläste den i hosgående upsats berörde anmälan för Insamling af Stamboksmedel, kan härmedelst på begåran intyga. att ordasätltet i denna anmälan var precist det af v. Pastor E— uppgifna, och att äfren orden hufudsakligen voro desamma, om än derjemte ordet gnidare möjligtvis deruti innehölls. Insänd t. Kärleken förtörnas icke, han tänker intet argt: Han gläds icke öfrer orättfärdighet; men han fröjdar sig öfver sanningen. I Cor. 13: 5, 6. Ehuru det är högst obehagligt, att inför en Allmänhet behöfva uppträda till sitt försvars måste dock den orättvist angripne anse för en lycka. att dertill äga tillfålle. Denne har väl att frukta att genom illviljans insinuationer finna opinionen. hos en och annan mot sig stämd; dock kan han med tillförsigt hoppas, att hvar och en rättsinnig, som i kärleken gerna tror det bästa, skall uppskjuta sitt omdöme, till dess sanningen blifrer med visshet känd, och lemna en benägen uppmärksamhet till hvad han, till sitt arskuldande. kan hafva att anföra. Uti Götheb. Hand. och Sjötarts Tidn. för den 17 innevarande Mars har Insånd., som icke lårer älska Laconismer, men desto mer Hyperboler, inom en enda Period af 31 rader hopat en mängd af språktel, staflel. origtiga interpuncteringar och, hvad värst är, svåra tillmälen samt grofva osanningar. Det synes, som aktade han menniskors heder och sanningen föga, och som vore hans förstånd och hjerta lika litet bildade. Hvad hans ogillade af det lönings-ätt, som för Presterskapet i Göth. Stift — månne icke älven i något annat? vär gåängset (?) — troligen vill han såga: gängse — vidkommer, behöfrer Repl. ej härpå lemna något svaromal, enär det innefattar en allmän sats. som ej rörer Repl:s personlighet. Hvad härrid isynnerhet vore att anmärka, ehurn hela sat-en, åtminstone i afseende på formen, torde tåla en närmare skärskådning, är, att Insänd. väl icke belröft eller bort offentligen utfara mot Presterskapet och Presten collective, derföre att han funnit sig föranlåten att klandra en ledamot af Ständet, äfvensom att det torde blifva honom svårt att visa, det folket har mycken ledsamhet derför, att det gifver offer. Men hvad som följer efter denna allmänna sats, är i högstä grad specielt, ja, innebär sådana beskyllningar mot en utpekad prestman, att densamme, i händelse de voro grundade, synes böra befordras till allvarsamt tilltal efter lag och kanske suspenderas ifrån embetet; ty nog går andseendet förlängt , om han skonas, da hans uppförande är? — neml. icke den som utan skälig anledning tager sig sådan. utan andra — till förargelse, och då han, dels för sitt sätt, dels för sina uttryck på Predikstolen, af många blifvit varnad, och då hvar och en önskar, att