Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1841, sida 1

stolens pröfning, huru ofta hörer man icke den fattiga och betryckte klagande yttra jag tviflar icke så mycket på oväld i beslut, som på möjligheten att upplefva målets afgörande och att icke digna under brist och nöd innan min rike och med relationer omgifne vederpart blifver tvungen göra mig rått. Huru mänga exempel vid Stats-Domstolarne gifvas icke, att måls afgörande fördröja qviuqvennier och decennier sedan de öfverlemnats till slutlig pröfning. Insändaren häraf har flere dylika exempel att förtälja. ett enda synes dock vara till fyllest, då det är tagit ifrån den måhända bäst ansedde Stads Domstol i Riket. nemligen i Rikets andra Stad Götheborg, hvarest ett Konkursmäl. deri skriftvexlingen slutades den 6 Mars 1533. ännu på åttonde året hvilar onfgjordi. Man bemsitäller i anledning häraf till Landets vise och Lagstittare, om icke en viss terminus kunde bestämmas, hvarutöfver icke nägon administrativ myndighet eller Domstol ägde, utan laga skål. hvilka borde för hvarjes förman och offentligen i Tidningarne uppgifvas och kungöras, fördröja något ärendes afslutande. Sålunda föreslås att mäl ovilkorligt asgöras hos Konungens Befallningshafvande inom en månad, hos Kammar-Collegium inom 6 månader, hos öfrige Collegier inom lika tid, hos Kammar-Rätten inom 9 wmånader. hos. Högsta Domstolen inom 2 är, hos HofRätt inom ett år; hos RådhusRätt inom 6 månader och hos Kämners-Rätt inom 2 månader ifrån det malet blifvit utageradt och till afgörande finnes complett. Naturens Herre har genom Himlakropparnes rörelse efter bestämda lagar gifvit oss tiden, och sädan är menniskonaturen, att om icke någre yttre medel tvinga bennes verksamhet inom bestämda stadier. så blifsor hon overksam och slö. Med hänsigt till detta förhallande. bör Lagstiftaren gifva oss brocess-ordningar. Ma maricke invända häremot, att Domaren icke bör behandlas såsom en machin, emedan menniskoanden. hvilken hos Domaren bör från yttre tvång vara friare än hos nagon annan varelse, icke liter sig betvinga — ty ett är rättigheten till ett fritt omdöme. och eti annat är alt utsäga detta omdöme inom viss tid. — —