Korrespondent-artikel. Stockholm, d. 8 Mars. Det är visserligen väl, att representanterne hafva sina hufvudmåns önskningar oaflätligen för ögonen; men högst illa vore det, om de, af fruktan för dessa hufvudmän, läte skrämma sig till orimligheter. Nagon ting dylikt har imedlertid nu skett uti beslutet om riksdagens slut, som ovilkorligen bör inträffa i Maji månad. Ingen kan undra, om kommittenterne begynna ledena vid den långa sammanvaron; hon blifver för många ganska känbar. Omen kommittent då tillika icke följer med rikdagshandlingarna, utan blott räknar i allmanackan riksdag-mänaderna och ser på sin debetsedel, samt dessutom af gamla händelser slutar till det resultat, som komma skall, nemligen intet; så vore det knappast att förnndra sig. om representanterne borde vara glade att vid hemkomsten få ett kallt mottagande; mången torde till och med vänta sig det något hett. Imellertid kan man med full trygghet påstå, att denna kommittenternas harm är i allmänhet oförtjänt, såsom de kunna. se, om de medfölja ärendernas gång. Denna visar, att aldrig blifvit så träget och ärligt arbetadt, och att aldrig så många incidentier och hinder blifvit påhittade, och det mest af dem, som af fordno lärt sig, att rätta tempo är, när riksdagomänuen äro ledsna vid de