Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1841, sida 1

——— — —d——— Ws:i D till stor del fruktlösa göromklen och Kommittenterne vid riksdagsmånnen — en epok, som alltid afraktats, för att andra, tredje gången framkomma med det redan afslagna. Dessutom måste besinnas, att så vigtiga ärender kanske aldrig varit på tapeten, och att (hvad mest är att besinna) aldrig saker varit så nära att tvinga sig fram, om hvilkas framgång fordom ieke det svagaste hopp kunnat skönjas. Händelser hafva hopats och kombinerat sig, hvilka skulle kunna bearbetas till märkliga resultater, om de rättsinnade halla i sig med kraft och ihärdighet. Men dertill tordras, att nu icke ett ögonblick släppa ester, utan smida, innan järnet hinner att atsvalna. ÖBlifver conjuncturen icke i ögonblicket begagnad, kallnar eller förtröttas ifren, som i dag finnes, afbrytas göramålen och släppes den tråd. som nu är färdig att leda både till upptäckter och eftergifter; så äro också denna riksdagens mödor och lyckliga conjuneturer lika fruktlösa, som alla de föregåendes. Hurn en kommande blifver organiserad i första upränningen (hvilket är hufvudsak), hvifka chancer den kommer att förete, det vet ingen. Hurn blifva utskotten organiserade? Är man säker, att ens en enda grundlags reformfråga då kommer att förordas och bearbetas af Constitutions-Utskottet? utt Stats-Utskottet kommer att vågra ett enda begärdt anslag. Antag, att i Maji månad nu de vigtiga ärenderne åro nåra färdiga; hvad blifver då följden af en verkställighet af Ständernas förhastade beslut om slut? Alltsamman mäste vid nästa riksdag uprännas alldeles a nyo, sasom om fraga därom aldrig förr varit. Den obetydligaste preliminärgrund, hvarom man nu redan är ense, efter en lang kamp, skall då uptagas och debatteras ab ovo, likasom den aldrig förr varit diskussions-ämne. Beslusom redan. äro fattade, komma troligen att förfalla, emedan regeringen har anledning att säga, det hon icke i Maji hunnit besinna sig på ett svar, som bon, t. ex. en månad därefter, icke skulle kunna afspisa med samma förevändning. Och framför allt, vissa frågor hatva nu, straxt efter uptäckteria, blifvit omfattade med en värme, som ingalunda kan påräknas, sedan minnet hunnit nötas och sinnena domna, ja kanske flere af de nu verksammaste och bäst underrättade ledamöterne kominit undan. Med ett ord: ett mera förhastadt och olämpligt beslut ån om en bestämd dag för riisdagens slut hade aldrig kunnat fattas, om det ån blifvit dikteradt af fienderna till den ande. som uu uppenbarar sig (märkvärdigt nog) just hos motivnärerna för beslutet. Hvem önskar icke riksdagens slut i Maji, ja förr? men klok nog att, för en önskans skull, icke binda sina händer genom ett ohjälpligt beslut, borde man doek vara. Också vet jag bestämdt, att fganska många, säkerligen pluraliteten, inom de valda stånden begripa, huru orimligt de soro åstad; men fruktan för kommittenternas knot var sådan, att endast några få vågade öpna sin mun. — Men, var man så rädd, så hade man ju kunnat påhitta någon annan utväg, t. ex. besluta, att i Maji arfrodena skulle uphöru; man hade då åtminstone förbehållit sig :nöjligheten att stadna en eller annan vecka qvar, för att få afgjord någon vigtig fråga, som i Maji kunde vara oafgjord, men dock nåra afgörandet. Utom riksdagafrågor är i allmänhet föga nytt och föga samtalsämne i Stockholm. Någon lifen tid taltes om hunden Fidele, som skall hafva i 135 år sörjt å sin husbondes graf på Maria Kyrkogård. Huru saken rätteligen förhåller sig, kan jag icke såga; det enda, jag med visshet känner, inskränker sig till följande: att på Söder Malm verkligen finnes en kyrka, som heter Maria, att omkring den kyrkan finnes en kyrkogård; att på den kyrkogarden sinnas mänga grafvar, och att från stentrychet utkommit porträtt af en sittande mops, bredvid ett kors. Allt det öfriga är hittills tämligen osäkert. — — A2A2