nmi 6568 ÅTeÅ FRAS NN fer skola eftersättas; och striden derom, redan börjad, torde nog blifva långe förd, fastån man låtsar eftertrakta fredsslutet. Hr von Ilartmansdorsis motion, att alla Statsreglerings. Bancooch szevillningsärenden skulle afgöras genast, i samma man de inkommo. hvilket kunnat försena föredragsingen af representations-frågan för flera månader och saledetroligen tillintetgåra den för denna riksdagen, blef väl af Riddarhuset afslagen; men betraktar man ämnenas föredragning i Standen, och de vidlyftiga frågornas om kommunal-, fattigvards-, tfoölkskolors och tull-lg tittnings-ärendens m. sl. företagande innan dennas, inses lätt, att på annan väg samma ändamal sökes, och att det gränsar till underverk, om nagot förslag till representationsförändring vid denna riksdag kan blifva hvilande. HIurudant det kommer att blifva, är ännu svårare att kunna bedömma; ty då Regeringen synbarligen visar sig obenägen för saken, och flera af RiksStanden helt och hållet emot deras vilja befinna sig i nödvändighet att behandla denna fraga, kan man ej vänta sig myeket. Hufrudsaken vore visserligen vunnen, om Borgareoch BondeStånden kunde törena sig om ett förslag: de andre må nu då göra huzu som heldst; men äfven detta blir ej lätt att astadkomma; och onekligen bidrager mycket dertill, just den åtgärd CoustitutionsUtskottet vidtagit, i afsigt att söka förmå Standen till att godkänna ett sammanjemnknings-förslag , der intet enda Stånd fann sina yttrade meni gar odeladt bevarade, utan alla mäste finna sig i, att se dessa modifierade, ändrade, ja, ofta upphäsde. genom Utskottets alldeles nya tillstyrkanden. Hade deremot Utskottet alternativt framställt Ståndens meningar till sammanjemnäkuing: visat de oförenlige skiljaktigheternas råtta beskaftenbet: uppmanat till eftergifter och ändrade beslut : samt latit helt bero af sakernas utveckling, om en radikal ombildning kunde genomdrifras eller blott en öfrergångsform åstadkommas, byggd på åen samfåldta val ätten: då skulle såkert det förstärkta Utskottet, i fråga om valbarhet, öfverläggningsformer eller kamzzarbildning, m. m. lika lyckligt slitit tvisten. som i fråga om valrätien. Nu blir spänningen stark och utgången såkert icke alldeles så tillfred-ställaade sam den kunnat blifva. Bondestandet har redan börjat behandla frågan om tva-ktammarsystemet, Lvilken nämnde Stånd icke vid första behandlingen afgjorde. Det har med sitt sunda och enkla sätt att bedömma förhållanderna, förklarat sig vidhålla enkammar-systemet, med öfverläggning uti tvenne fördelningar. på sätt Utskottet i första Betänkandet föreslog . och som i Norge år brukligt 3 och då atminstone Adelu samt PresteStändet stanna vid tvakammar-formen, blifver altså denna fråga och valbarheten säkert första föremålen för omröstning i förstäårkt Utskott. Resultatet af denna röstning afgör sannolikt mycket hela sakens utgång; ty enkammar-ystemets enkelhet underlättar många af ålrige fragor; valkretsarnes antal blifver då större, så!edes kret-arne mindre: valen kunna följas med större och allmännare interesse af menigheterna samt mindre inflytelse på dem utöfvas af de magtegande eller af serskilta partier; men framför allt kunna formerna för öfverläzeningarne då blifva mera enkla, helgjutna och kraftiga. Alt Regeringen ej med välbehag skall åskåda en rädan sakernas vändning, kan lätt förutses 3; men den är lika litet uppriktigt böjd för hvarje annan ombildning, som i sär tid och af Rikets Ständer kan ifrågasättas, som för denna; och behofvet af en ändring i den nuvarande representationsformen, är numera för vederbörande så starkt. samt frågans ntveckling, i alla fall, så beroende af framtidens ställningar och förhållanden , att man lika gärna i detta afseende kan gå ett steg framom opinionen inom den gamla Ständsrepresentationen, som att följa den. Det allmänna tänhe-ättet, utanför de fyra Standen, är ej tvifvelaktigt ; och dess verkan förde kunna blifva välgörande. Hvad som synes vara temligen säkert är, att alla bemödanden till att uppställa projebter om Otreroch Underhus, om pärer på lifstid o. m. d. åäro tör alltid oskadligejorde; Grefve Björnstjernas rhapsodier väcka ej den uppmärk-amhet man väntat; och vi stå närmare till en rationel reform än nagon kunnat förmoda, om blott vederbörande kunde öfvertygas om dess egen. med Nationens gemensamma, fördel deraf. Detta kan åter endast tidshändelserna verka: men man ser, att de ofta förmå mycket, langt förr än vi beräknat. I detta afseende torde vi kunna vänta icke ringa, af den vexelverkan som Norges förhållanden numera maste komma att utöfra på Sveriges. Af ej ringa vigt är den vändning sakerna der tagit. Norrmännean hafva, under och efter sista StorThinget, genom dennärmare bekantskapen med Konungamaktens benägenhet att föröka sin inflytelse. medelst byräkratiens upphöjande öfver national-representationen och kommunalsförraltningen, lärt sig inse vigten, att i tid tänka på hsad nationens frid tillhör; och den nya RiksStathallarenämningen kommer att befästa opinionen derom. Icke derföre att sjelfva ätgärden, eller personen för sig betraktade, torde väcka så mycken oro: detta anser jag vara en öfverdrift; — men derföre, att. efter detta steg, Norrska regeringen kommer i ökadt behof af nationens förtroende och att nationens anspråk på densamma blifva stegrade. I samma mån skola vederbörande ler, liksom nu här, betragta sin egen ställning till olket osäker; och deraf måste blifva en följd. att den nuvarande synbara onäden emot Svenska Nationen kall lemna rum för beliofvet att tillfredsställa hennes villiga fordringar: i Rikets Ständer komma nu att snart företaga den ya. Ertra Stats Regleringen. StatsUtskottet har i Itt förnvade Utlåtande Sferoggtt till an alldalas Ö I I