Dagens Nyheter – 14 juli 1874, sida 2

säga ett enda ord; slutligen mumlade han med tanken på den lilla by, som ännu för några få år sedan utgjorde hela hans verld: — Pastorn, fogden och värdshusvärden ha aldrig i sitt lif haft mera pengarl... Denne man är ingen fiskare; och om han har något kanalje-streck i tankarne; vill jag svärja på att en qvinna är med i spelet. Erceldoune hade emellertid redan lemnat honom med en nick; och den öfverlycklige gossen gick nu äfven sin väg, funderande öfver huru han skulle använda sin ofantliga rikedom. Hvad Erceldoune beträffar, styrde han kosan till stranden och hopsamlade der de förråder, som dagens möda inbragt. Derpå begaf han sig med sin börda, som var ganska tung, upp till klosterporten samt bultade på denna för att bli insläppt. Annu var visserligen ej den egentliga arbetstiden för dagen slut; men han var alltför orolig för att kunna göra någonting mera, och han ville så fort som möjligt förvissa sig om att ej hans oförsigtiga beteende på morgonen i umbrierns närvaro medfört den högst bedröfliga följden att man icke vidare ville tillåta honom att vistas inom klostrets murar. I sådant fall skulle nemligen utförandet af den plan, på hvilken han rufvade, vara alldeles omöjliggjordt. Umbriern öppnade porten för honom, och hang min, sedan han varseblifvit hvilka skatter ånyo tilltördes honom och hans kamrater,