tillståndet på den fransk-spanska gränsen. Den 23 juni, säges det i brefvet, kom den carlistiska generalen Lizarraga hit från Bayonne. Han kom på jernväg och medförde ett ansenligt följe och en talrik stab. Det var omkring 30 personer, officerare, ordornanser och tjenare samt dessutom 15 hästar med den för dem behöfliga betjeningen. Hela befolkningen såg honom, och en lokaltidning meddelade till och med hans ankomst, men fick en varning att icke tala för högt. Kort efter deras ankomst förde 15 personer hans hästar till Prats de Mollo, hvarifrån de gingo öfver till Catalonien. Lizarraga med stab och ordonnanser stannade till den följande dagen, utan att det mötte den minsta svårighet från myndigheternas sida, och de gingo sedan öfver till Catalonien. Ordonnanserna och tjenarne buro uniformer, dock med blusen öfver; deras hufvuden voro betäckta med en carlistisk hufvudbonad, kallad boinas. Hela historien hölls icke på minsta sätt hemlig och den blef allmänt samtalsämne på alla kafber. Från Santander berättas det att nordarmån nu är reorganiserad. Dehn är delad i två kårer, af hvilka den första är ställd under befäl af general Moriones, hvilken såsom underbefälhafvare har generalerna Raun, Colorna och Catalan. Denna kår är ämnad att operera i Navarra. Den andra kåren af nordarmn kommenderas af general Ceballos, som under sig har generalerna Rossell och Russ. Denna kår, till hvilken ock en afdelning kavalleri hör, skall hålla sig längs Ebro. Armens styrka uppgår nu till 30,000 man och 79 kanoner. Hufvudqvarteret är i Tafalla. Carlisterna synas, om man får tro åtskilliga uppgifter i utländska tidningar, icke nöja sig med att massakrera sina fiender på slagfältet, utan de mörda äfven med den största kallblodighet sina fångar. TIIndependance uppgifver, att de dödat ej mindre än 182 republikanska officerare och soldater, som tillfångatogos vid Estella. Bland dessa olycklige befann sig ock en tysk officer, kapten Schmidt, som följde den republikanska armån såsom korrespondent för några tyska tidningar. Han hade den olyckan att fallai dessa fanaticis händer, hvilka vilja återinföra i Spanien inqvisitionen på samma gång som den legitimistiska monarkien, Såsom protestant och preussare blef han så mycket mera afskyvärd i carlisternas ögon, och då man ej hade tid att ställa honom inför en ordentlig krigsrätt, dömde man honom helt summariskt till döden såsom spion. Hans rotester och böner hjelpte icke, det gagnae honom icke alls att han i sista stunden, i hopp att derigenom kunna rädda sitt lif, ville öfvergå till den katolska läran. Mannen blef skjuten och detta trots en order från don Sarlos att dröja med afrättningen. I det lilla furstendömet Lippe har nyligen en konstitutionell strid utbrutit. Förhållandet är att regeringen oktrojerade en ny provisorisk vallag, hvilken det lippeska framstegspartiet, under ledning afsyndikus Hausmann, icke ville antagna, i det partiet vägrade att börja något lagstiftningsarbete på någon annan basis än vallagen af 1848. Emellertid har framstegspartiet råkat i en rätt svår belägenhet derigenom att landtdagens sammanträde enligt den provisoriska vallagen är alldeles nödvändigt för beviljandet af medel till en jernbana mellan Lemförde och Bergheien, hvars byggande redan är börjadt. Som befolkningen troligen hellre vill hafva den nya jernbanan än den gamla vallagen, är det mycket sannolikt, att man lemnar både framstegspartiet och dess ledare, Hausmann, åt sitt öde. För att emellertid undgå detta har artiet beslutit a!t låta välja in sig i en andtdag på basis af den provisoriska vallagen, om nemligen ett förslag om anläggninen af en jernbana framlägges och med det vilkor att båda partiernas rättigheter bibehållas och att det icke blir något prejudikat för striden om författningen. Detta förslag skall regeringen hafva bifallit och anses det såsom en början till ett utjemnande af alla stridigheter.