Dagens Nyheter – 29 januari 1874, sida 2

RÄTTEG.och POLISNYHETER. GÖTA HOFRÄTT. Dömd magistrat. Målet mot borgmästare och råd i Oskarshamn, angående bristande redovisning af allmänna medel, har den 23 dennes blifvit af Göta hofrätt så afdömdt, att borgmästaren L. Dahlström blifvit förklarad sitt borgmästareembete förlustig, hvarjemte rådmännen P. L. Dahl och R. Palm för bristande kontroll af borgmästarens förvaltning af ifrågavarande medel blifvit dömda till 100 rdrs böter hvardera. Åtalet mot rådmannen S. P. Ekström har med anledning af dennes under rättegången timade död förfallit. POLISEN. En Jängflngrad föjt-hlåsare. Förliden lördag anträffade en poliskonstapel en person, hvilken låg redlöst öfverlastad i en portgång. När mannen väl blifvit väckt och märkte att en polisbetjent gjort honom denna tjenst, försökte han att springande komma ifrån denne, efter att förut hafva kastat ifrån sig åtskilliga qvitton å pantsatta flöjter. Han blef dock genast fasttagen och afförd till detektiva vaktkontoret. Till en början kunde man ej der förmå honom att afgifva något svar på framställda frågor. Han uppgaf sig vara målarlärling och heta Öberg. För öfrigt var han hårdnackadt stum. Efter att ett par dagar ha sutit i häkte, blef han emellertid mera språksam. Han tillkännagaf sig vara harmonist vid Helsinge regemente och heta Bror Carl Bladin samt erkände, med anledning af de af honom innehafda qvitton å pantsatta flöjter, följande bedrägerier: en 14 dennes infann han sig hos musikhandlarne Elkan Schildknecht med helsning från musikdirektör F. W. Ringvall att erhålla en flöjt för profblåsning. Flöjten erhölls och Rodin pantsatte den omedelbart derefter för 3 rdr hos pantlånaren Bergholtz å Skärgårdsgatan. Den 16 infann han sig i samma musikhandel och erhöll under en lika uppgift en flöjt, hvilken han för 10 rdr pantsatte hos pantlånaren Isak Westerberg vid Stora Humlegårdsgatan. Den 20:de skref han i musikdirektör Ringvalls namn en reqvisition till musikhandlaren Abraham Hirsch å en flöjt till profblåsning. Med denna falska reqvisition begaf han sig till hr Hirschs musikhandel och erhöll en flöjt, hvilken han pantsatte hos Bergholtz för 10 rdr. Den 23:dje begaf han sig återigen till Hirschs musikhandel och erhöll, under förebärande att han var skickad af musikdirektör Ringvall, en annan flöjt, hvilken han pantsatte hos pantlånaren P. A. Nilsson, Storgatan, för 6 rdr. Hrr Elkan Schildknecht hafva på förfrågan meddelat att de på sätt som uppgifvet är utlemnat två flöjter, den förra värd 12, den senare 35 rdr. Hr Hirsch har äfven uppgifvit att två flöjter blifvit på omnämda sätt af honom utlemnade, den förra värd 70, den senare 45 rdr. : Pantlånarne ha förklarat att de ej utan ersättning vilja utlemna de hos dem pantsatta flöjterna. Vid anträffandet förmärktes Bladin till ytterhalsduk begagna en servet märkt Källaren Norden, Källarmästaren å nämda ställe har på förfrågan uppgifvit att han för några dagar sedan förlorat denna servet. Bladin erkände äfven denna stöld. För såväl det ena som det andra inställdes Bladin i går för poliskammaren, hvarifrån ransakningen hänsköts till rådhusrätten. LANDSORTEN. Ett hemskt dåd. skrifves från Piteå, föröfvades i Ersnäs, omkring tre och en half mil härifrån, måndagsaftonen den 12 januari af en ung arbetare Adolf Öberg här från staden, i det att en annan: arbetare, vice korporalen Ruth (Lindberg), äfvenledes härifrån, af honom blef mördad och Ruths tvenne bröder sårade. Öberg hade på måndagsmorgonen afrest härifrån staden till Ersnäs, lejd till sparrhuggare af en handlande härstädes, som der inköpt ett skogsskifte. Resan hade skett i sällskap med den mördade och dennes tvenne bröder, som likaledesvoro lejda till arbete. Aftonen hade sannolikt blifvit tillbragt i sus och dus; åtminstone hade Öberg varit mycket berusad och vid sådana tillfällen har han alltid betett sig högeligen vildsint. Han säges för öfrigt ha hyst något agg till. bröderna Lindberg och tidigare på dagen uttalat hotelser mot dem. Under aftonens IOPPa hade träta och slagsmål uppkommit, hvarvid Öberg spelat en framstående roll. Vid sjelfva ogerningens utförande säges ha ått så till, att Öberg med en dragen knif i fanden under hotelser och vilda åtbörder rusat omkring; alla som befunno sig i närheten hade nödgats fly för honom. På gården mötte han den äldste af bröderna, som han anföll och gaf ett så djupt sår i sidan, att denne genast dignade liflös till marken. Derpå begaf Ö. sig in i stugan igen, och der sårade han den tredje i ordningen af bröderna så svårt, att betänkligheter hafva blifvit hysta om hans vederfående. Men äfven efter denna blodsutgjutelse hade hans vildsinthet icke lagt sig, utan ännu en af bröderna Lindberg sårades. Förut hade ÖO. äfven