Dagens Nyheter – 29 januari 1874, sida 2

ME. ann skola vi tala om dina äfventyr och nöjen i Norge och Lappland. Du såg ovanligt mulen ut när jag kom in, precis som om dina minnen från norden icke vore de gladaste. — Mina minnen från norden äro angenäma nog, sade den andre, helt lätt skjutande förbi frågan på det der gamla sättet, som Lucius så väl kände till. — Kom, Lucius, sätt dig der, fortsatte han, rullande fram en hvilstol till, tag en afdessa Havannas och rök. Jag kan aldrig t la öppet till en man, förrän jag knappastiär i stånd att upptäcka hans ansigte tvärs genom röken från hans tobak — en medfödd obenägenhet, förmodar jag, eller kanske ock samma motvilja att se sin man rätt i ögonen, hvilken lär utgöra ett kännetecken på skurkaktiga karakterer. Ja, tobak är en herrlig sak äfven i det fallet. Kommer du ihåg engelska Columbien, Davoren, och de långa dagar och nätter derstädes, då vi voro utan tobak? — Om jag kommer ihåg, upprepade kirurgen, blickande in i kolelden, är det väl troligt att jag någonsin skall kunna glömma dem? — Nej, nej! frågan var ju blott. en facon de parler. Det finns saker, som en man aldrig kan glömma. Kan jag till exempel någonsin förgäta huru du räddade mitt lif, huru under alla dessa uttröttande nätter och dagar, då jag låg inrullad i min buffelhud,