Article Image
måhända uppdiktad, men 1 alla händelser icke ohyggligare än flertalet af de historier, som anknyta sig till en Monsieur de Paris händelserika lefnad. De tjenster som bödeln gör samhället, vedergällas med en känsla af afsky, icke synnerligen: rättvis, om än naturlig. Så länge dödsstraffet qvarstår i lagen och tillämpas, måste också bestyret med lifdömdes förpassande ur verlden af någon fullgöras, och den vedervilja, som äfven de på samhällets lägsta trappsteg stående känna och uttrycka för detta yrke, gör tillgången på bödlar mycket inskränkt och har mången gång vållat lagens mera ansedde handhafvare allvarliga bekymmer. Hvem som helst kan icke blifva en god bödel, äfven om han besegrat eller blifvit född utan den naturliga motviljan för yrket. En bödel måste hafva en förträfflig kroppskonstitution; han måste hafva nerver af jern och han bör kunna handla raskt och beslutsamt i händelse någon oförutsedd svårighet uppstår. Sällan finner man de erforderliga egenskaperna förenade. Att slå af kålhufvuden med ett stort svärd skall förvisso icke ingifva en man mod, då hans menskliga offer står framför honom, såsom en bland de många arfssägnerna om bödelns yrke förmäler. Icke heller är yrket af det slag, att framåtsträfvande unga män kunna beredas tillfälle att ordentligt inlära det. Hvad skulle det väl göra för intryck, om man finge läsa om att en lärling fått försöka sig på en lifdömd brottslings hals, äfven om en mästare i yrket stått bredvid för att se efter att knuten anbringats på rätta sättet. Allmänheten vet att, då en bödel måste afträda från skådeplatsen för sina flerfaldiga bestyr och följa dem, som han på ett hårdhändt men verksamt sätt sändt före sig, framträder plötsligt ur massan en ung, fullrustad efterträdare och intager den hädangångnes plats i samhället. Man behöfver icke vara rädd för att tjensten får förblifva obesatt i brist på sökande. Den blifvande bödeln går i detta ögonblick iall sköns lugn på gatan, utan aning om den ära som är honom beskärd och följaktligen utan tanke på att bereda sig för de vigtiga tjenster hans landsmän en dag komma att fordra af honom. Så långt är allt godt och väl, tillägger den engelska tidning, ur hvilken vi hemtat ofvanstående reflexioner, som framkallats af följande något ovanliga tilldragelse: Den 12 d:s hängdes inom Gloucesters fängelse två karlar och en qvinna. I stället för den ordinarie bödeln, hr Caleraft, tjenstgjorde — till allmänhetens förvåning och fasa — en okänd, en amatör, som erbjudit sitt biträde helt enkelt af kärlek till saken; och så road fann sig denna menniska, hvilken uppgaf sig heta Anderson, af den ohyggliga förrättningen, att han förklarade sig villig att afstå den ersättning derför, hvartill han är berättigad, åt Englands bödel på stat. Man har icke ännu lyckats utforska hvem denna mystiska person är, som befinnes så redobogen ätt befordra sina medmenniskor till en annan verld. Vid den nu i fråga varande afrättningen uppgafs han vara läkare. Hrr läkare hafva ofta blifvit anklagade — af personer som äro nog lyckliga att hvarken behöfva anlita dem eller apotekaren — för att påskynda menniskors bortgång ur denna jämmerdal, men dock aldrig på ett så summariskt och uppskakande sätt. Den engelska läkaretidningen. Lancet har emellertid uppträdt för att fritaga kåren från denna fläck och förklarar, att de noggrannaste efterförskhingar icke föranledt till upptäckande af något Spår af en amatörbödel bland landets examinerade läkare. Gissningarne hafva derför fritt spelrum, och det torde näppeligen kunna förvåna, om man snart finge läsa några mystiska historier, hvilkas hjelte är den okände hr Anderson, titulus Calcrafts medhjelpare och möjligen blifvande medtöflare. Det kan heller icke väcka förvåning, om någon -fantasirik korrespondent en vacker dag kommer och berättar att amatörbödeln är en adelsman. Litteraturen är rik på historier om besynnerliga saker, som uträttats af adelsmän med oregelbundna lefnadsvanor. Man har hört, att sådana herrar nectåtit sig till att sopa gatan och spela positiv för att förtjena sitt uppehälle. -De tycka om attuppträda som amatör-droskkuskar :oehamatörsprutmanskap, hvarför icke också som amatörbödlar? Eller kanske får man läsa en sorglig historia om försmådd kärlek, som. förgiftat ett menniskobjerta och förmått en hittills oskyldig och älskvärd ung man att utveckla en plötslig och sjuklig, omättlig åtrå efter anblicken af andras qval och en djefvulsk längtan efter att få tillfoga döden. I afvaktan på dessa möjligen kommande lösningar af gåtan, hoppas: tidningen :emellertid att denmie amatörs bödels uppträdande ina a RR vä RE RR

29 januari 1874, sida 3

Thumbnail