Dagens Nyheter – 21 november 1873, sida 1

UN för henne okändt. Hon måste införas och presenteras i stora verlden, det faller af sig sjelft; men jag kan icke finna, att dermed ännu är någon brådska. Hon är ju så ung, ocHså länge hon finner sig riktigt lycklig här, bör hon ock förblifva här. Hans mor teg äfven en stand och funderade, Såsom förut är nämdt, hade Strathmore aldrig visat henne någis vsrimare känslor; han var icke den som lät fjettra Big af blodsband; men hon deremet älskade honom verkligen — hon älskade honom-innerligare än någonsn, sedan hon fasat för hans mörka dåd och börjat medverka till: dess försonande. :Hon teg; derpå närmade hon sig honom och lade sin hand på hans axel. — Förlåt mig, yttrade hon, om det, som jag måste säga, smärtar dig; var öfvertygad om att jag gerna skulle undvika gatt beröra ett så ömtåligt ämne, ifall det ginge an; men ju äldre Lucilla blir, desto mera tränger sig en fråga på mig, som jag under hennes tidigare barndom nästan icke alls reflekterade öfver. Alla, som här se henne, tro heniie vara en afkomling af alldeles främmande menniskor och nöja sig med den enkla förklaringen förande hennes härvaro, att hon förlorat sina föräldrar och är vår myndling. Mer om någon gång en man vinner hennes kärlek och vill taga, STRATHMORE. II. a H s