Dagens Nyheter – 21 november 1873, sida 1

EEE Kom så 1871 års riksdag. Fastän kriget då drog sina sista andetag och det för en och hvar måste vara klart, att det gkulle slutas med en för Frankrike förödmjukande fred, hvarefter de krigförande makterna en längre tid skulle vara uttröttade, försökte regeringen dock att med alla medel uppskrämma såväl riksdager som allmänna meningen, för att förmå den förra att jemte indelningsverket åtaga sig uppsättandet af en stor beväringsarmå och för detta ändamål betydligt utsträcka allmänna värnepligten. Derjemte äskades extraordinarie anslag till ett belopp af 6 å 7 millioner, hvaraf större delen beviljades. Regeringen fick nästan allt hvad den i penningväg ville, och samma har förhållandet varit de följande riksdagarne. Under sådana omständigheter skulle man kunnat förmoda, att regeringen åtminstone efter fredens afslutande den 26 februari skulle upphöra med alla beställningar-och anskaffningar för mobiliseringen, hvilka möjligen kunde inställas: Men enligt hvad revisorerna visat, inträffade ej allenast detta icke, utan nya beställningar gjordes till och med så sent som 1872 och 1873. Det smakade alltför väl att till godtycklig disposition fortfarande hafva dessa stora summor, i afseende å hvilkas användande riksdagen ej kunde utötsa mnågon kontroll förrän 2 eller 3 år senare, då revisorerna derom erhöllo kännedom. Under striderna vid 1871 års riksdag synes man alldeles bortglömt att efterhöra, hvad regeringen gjorde med såväl kreditivet som -öfriga af kassorna upptagna medel. Å Viest är emellertid att af de reserverande revisorernas framställning vill Synas, som om den mobilisering af armån, hvilken 1870 beslöts, ännu i dag skulle fortgå! Och det är-mot dylika godtyckliga åtgärder, som stå i rak strid med kreditivmedels ändamål och natur, som gxdra kammarens revisorer hafva yttrat sig och hvartill anledning erhållits derigenom att vid början af år 1872 ännu 856,308 rdr af lilla kreditivet återstodo, som då änau ej blifvit utbetalda. Vid revisionstiden återstodo ännu.120,084 rdr. Utan att vilja döma öfver lämpligheten eller behöfligheten af sälla de åtgärder, som till neutralitetens upprätthållande blifvit vidtagna — en sak som varit väl behöflig och hvartill utredningen lemnar lika fullständiga som kuriösa materialier — eller huruvida icke krigets gång redan tidigt kunnat gifva vid handen, att nämda neutralitet ej skulle blifva hotad, hafva nämde revisorer uttalat sin åsigt om det mindre kreåditivets användande, då det till rikets försvar lyftas, sålunda att deraf blott borde bekostas sådana åtgärder, som i första hand och på k tare tid kunde fullbordas; rika att, om ändamälet med kreditivets lyftande upphörde att finnas till, innan alla derigenom afsedda åtgärder blifvit fullbordade, sådane arbeten och anskaffningar, gom möjligen kun: de afbrytas eller inställas, skulle upphöra; att sålunda öfverblifna belopp borde til riksgäldskontoret öfverlemnas, för att af riksagen disponeras; att redogörelss för kreditivmedels användande -borde ske å vederbörande hufvudtitel i k. m:ts propositioner rörande statsverkets tillståad och behof, vid näst efter deras lyfk tande inträffande riksdag; och att närmare bestämmelser om nämda punkter borde uppgörag, Som dessa åsigter blifvit undertryckta derigenom att första kammarens revisorer på sin sida hade ordföranden med afgörande röst, och då enligt antagen praxis, 2get nog, blott sådana framställningar af statsutskottet lära upptagas till behanding, SOM göräs af revisionens Pluralitet, skall man vara betänkt på, att i denna vietiga fråga väcka motion, då saken i alla händelser af riksdagen kommer att ehandlas.