Dagens Nyheter – 5 mars 1873, sida 1

NM VIMADAN vs AT BARR VERA Me BS TES SR IRA TEA sen för de yttre företeelserna å den hädangångnes tidigt afbrutna bana. Om hans inre lif har föga blifvit bekant. Anspråkslös som få, ringskattande sina krafter Bom ingen, blandade han sig icke i något slags allmännare angelägenheter, derest han icke enträget öfvertalades dertill af andra eller bevektes dertill af sitt hjerta. Ty hjertat, det var godt. Nöden och lidandet funno i honom, när de vände sig till honom eller när han mötte dem på sin väg, städse en deltagande blick, ofta en tår, så vidt möjligt en hjelp och en lindring. Hans gåfvor ha gällan kommit i tidningarne, men — gifna i all tysthet — voro de både talrika och rika. Ingen privat man kunde på ett enklare sätt umgås med sin omgifning och sina tjenare; ingen husbonde vara gladare än han när leende ansigten omgåfvo honom och hans maka vid midsommarsfesterna på Haga. Det finnes icke ett enda missljud i harmonien af de lofsånger öfver hans godhet som sjungas af alla dem, hvilka kommit i beröring med honom. Vi veta icke om det är exakt, men det är oss dock berättadt af en person som väl kunde känna det, att mången kall vinterdag gick prins August ut ur den våning han bebodde i slottets nordöstra hörn till posten i korridoren derutanför och när det var riktigt bistert och snön yrade mot slottets norra port — äfven till den der utsatta posten med en sup och en smörgås i handen, begge gömda så godt sig göra lät — ty det var ju stridande mot postens instruktion att mottaga sådan förplägning — en öfverträdelse, den Gud nog skall förlåta! — och räckte den frusne karlen den enkla trakteringen och vaktade noga på, medan han förtärde den, att ingen skulle öfverraska dem i deras olofliga, men dock så lofliga förehafvande. Bland föremål som prins August under de senare åren intresserade sig för var Stockholms brandkår. Han gaf den böcker, han gaf den julklappar, och han besökte den ofta. Åt föreningen för frivillig sjukvård i fält egnade han omsorg och omtanke till större gagna för föreningen, än utanför densamma stående ana. På. sista tiden hade man väckt hans intresse för en plan att båreda räddning från återfall, räddning för hela framtiden åt fångar, som utstått sitt straff — en plan, hvars framlöggande för allmänheten troligen lider afbräck genom det nu timade dödsfallet. Prins August hade åt framgången af denna plan egnat både bemödanden och penningar. Förliden jul anhöll han hos den kungliga familjens öfriga medlemmar att de måtte gifva honom kontanta penningar i stället för tillämnade julklappar, och dessa medel bestämde han till fonden för frigifaa fångars anställande i arbete eller tjenst. Många sådana drog, som vittna om sann humanitet, skulle kunna anföras från den hädangångnes lif. Fjelf omtalade han dem icke. Sista stunderna af prinsens sjukdom förflöto under fullkomligt medvetande. Då det märktes att döden var nära förestående tillkallades den kungliga familjens samtliga medlemmar, den sjukes omgifniog och tjenare. I deras närvaro läste han Fader Vår och Välsignelsen, och med treenighetens namn på sina läppar uppgaf han sin anda. kusinen —XX-—T— L — —