Dagens Nyheter – 11 november 1872, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Från Baden-Baden skrifves om eäsongens slut och spelbankens upphörande: Invånarno äro öfver hufvud taget nöjda med de affärer, de gjort denna sommar, och isynnerhet hotellvärdarne ha all anledning dertill. Främlingarnes antal har utgjort 58,110. Dupressoir, som håller spellokalerna, kan anse denna säsong för en af sina bästa. Under de sista dagarne vorospelborden formligen belägrade; alla, till och -med kuskar, drängar och pigor, ville begagna sig af det sista tillfallet för att göra sin lycka, Sista aftonen, den 31 oktober, var trängseln ofantlig. Sa larne voro så öfverfyllda, att den talrika polispersonalen hade svårt för att upprätthälla ordningen. Då de tre sista spelen skulle ega rum, kort före kl. 12, rusade alla till spelsalarno och kastade sina penningar på borden. Den 1 nov. gaf Dupressoir en afskedsfest för croupiererna. I Homburg och Wiesbaden komma roulettkulorna att hållas i gång till årets slut. Ett lyekadt vågstyekoe. Nedanstående, af fullt trovärdig och aktningsvärd person tidningen Helsingen meddelade berättelse anföres såsom en märkvärdighet, ehuru vi uttryckligen varna en hzar att taga den såsom något exempel till efterföljd. En prestman, då anställd som momminister i en-af-Helsinglands socknar, var för åtskilliga år sedan en gång kallad i socknebud till en gammal gubbe i-grånnskapet, som låg svårt sjuk. FEfter förrättad embetspligt och sedan den döendes vigtigaste angelägenhet blifvit athandlad, vände presten, som tillika yar en mycket gökt och skisklig