Dagens Nyheter – 10 september 1872, sida 2

Article Image
murar helt och hållet kommit i dagen och förorsakat mycket arbete, emedan murbruket under tidernas längd blifvit lika fast som sten. Klostrets längd har blifvit uppmätt till 155 fot och dess bredd till 73 fot. Den östra delen synes hafva varit klosterkyrka, att döma af den mängd skeletter, som der anträffats dels i högar, dels i särskilt murade grafvar. En synnerlig Uppmärksamhet ådrog sig en murad graf invid sjelfva grundmuren, hvari låg ett skelett, som var betäckt med en öfvergjutning, å hvars inre sida tydliga märken af svepningen syntes. (8. V. Profeldning anställdes vid Mössebergs badanstalt i lördags och måndags, berättar Falköpings tidning för i lördags, för att utröna om under nuvarande höga kolpris någon ekonomisk vinst kunde uppstå genom att till eldning under ångoch varmvattenspannorna derstädes använda kultorf i stället för stenkol. Eldningen egde rum i två timmar med hvardera sortens bränmaterial under alldeles lika förhållanden och öfvervakades med yttersta noggranhet, Resultatet blef att af 1:a Dawisons Newcastle fyrkol åtgingo 6 kbfot och af Vårgårda kultorf 38 kbfot. Som kultorfven vid fabriken kostar 75 öre ctrn, eller omkriag 20 öre kbfoten, skulle efter detta eldningsförsök kultorf först löna sig då stenkolen kom: ma att kosta öfver 1 rdr 27 öre kbfoten. Jernhaltig sand, upptagen från bottnen af Ifvö sjö, har vid å Kristianstads apotek för engelska ingeniören Seeds räkning, verkställd kemisk undersökning befunnits innehålla icke mindre än 57,2 proc. jern, hvilken betydliga jernhalt torde i en icke så långt aflägsen framtid betinga ett tillgodogörande af Ifvösanden, som lärer förefinnas i ganska stor myckenhet. Luftfenomen, Från Östra Eneby (14 mil från Norrköping) meddelar en brefskrifvare till Östergötlands nya Tidning der 6 dennes: Som jag ej har något annat nytt att härifrån meddela, anser jag det vara skäl att berätta följande för mig ovanliga naturfenomen, hvilket kanhända ej af många iakttogs. Kl. 2 i dag på morgonen vaknade jag och fann rummet vara till hälften upplyste Troende att eld utbrutit, hastade jag ut och fick se det herrligaste jag någonsin skådat. Hela himlahvalfvet upplystes några sekunder af röda, gredelina och ljusgröna strålar, hvilka efter några sekunder försvunno, men sedan strax återkommo. Detta upprepades den ena gången efter den andra. Under mellantiderna var det totalt mörkt. Till kl. 4 såg jag detta. Luften var qväfvande. Egendomliga åskslag. Från Upsala gskrifves: Under det starka åskvädret i morse slog åskan ned i ett potåtislass på väg från Alsike till Upsala. örsvennen, en gosse, slungades afdånad i diket, men till all lycka var han oskadad, likaså hästen, som hade den goda instinkten att stanna. Sedan gossen kommit sig för, körde han sin potatis, på hvilken dock verkan af åskslaget märktes, till Upsala torg, der såväl han som hans potatis snart omgafs af en undrande och frågande skara menniskor. — Nerikes Allehanda berättar: En på Sundbytorps egor, i Almby socken, på bete gående häst fick pannskinnet afskrapadt af den ned. slående blixten, men befann sig deraf icke sämre, än att han i fredags på egna ben kunde besöka staden. Lyeka i olyekam! Gefle-Posten för den 7 dennes berättar: Då ett af jernvägstågen i torsdags kommit till Hyttmyran i närheten af BStorviks station, inträffade en händelse, som för den lyckliga utgångens skull i sanning kan kallas märkvärdig. Lokomotivföraren G. Andersson ramlade nemligen genom, som det vill synas, egen grof vårdslöshet ned från det lokomotiv, hvarå han tjenstgör, under dess fulla gång, och nästan hela tåget gick öfver honom, innan man hann sakta farten. Dervid lärer så tillgått, att ÅA. stått längs framme på sitt förande lokomotiv och samspråkat med någon på ett annat hjelplokomotiv, som gick förut, dervid han med ena handen hållit sig fast i dess tender. Emellertid skulle detta lokomotiv in på ett annat spår, hvilket A. ej synes ha ihågkommit, utan blitvit nedryckt, då lokomotiven skildes åt, Han föll märkvärdigt nog så, att han blefliggande mellan skenorna, och vagnarne gingo öfver honom, utan att han skadades, om man undantager några obetydliga skråmor i ansigtet. Då han upptogs, var han afsvimmad, men återkom snart till sans och förde tåget till sin bestämmelseort. Ett menskligt odjur. Torparen P. Jeppssons son i Vidtsköfle har antändt sina föräldrars åbyvggnader. Innan han anlade

10 september 1872, sida 2

Thumbnail