Dagens Nyheter – 5 juni 1872, sida 2

Woods boningshus — en enkel, solid och beqväm byggning, passande för en landtbrukare. På en bänk under dessa träd, med tobaxzspipan i munnen och stånkan vid sidan, satt den värdige snickaren, framställande en bild af sjelfva godheten och välviljan. Årens tilltagande visade sig hos herr Wood genom ökad korpulens och minskad synförmåga, genom djupare skrynklor och högre axlar, genom kortare andedrägt och fylligare rock. Icke desto mindre såg han frisk och liflig ut, och genom landtlefnaden hade hans kind fått en röders färg. Allt omkring honom vittnade om ymnighet. En oräknelig mängd höstackar, halmstackar, bönstackar omgåfvoladorna, som gränsade till hans boning; gården var uppfylld med fjäderfi, dufvor plockade sin mat vid hans fötter, en talrik boskap drefs in i fähusen, hästar leddes till stallet, en stor bandhund skakade sin kedja och vandrade majestätiskt af och an framför sin koja, under det en mingd arbetare gingo fram och tillbaka, sysselsatte hvar och en med sina särskilda göromål. På en terrass bakom huset höjde sig en gammalmodig trädgård, full af äppleträd och andra fruktträd, som stodo i blomma, och byhaglig genom den första vårens lifliga grönska. Då Wood hörde en ryttares annalkande, vände hen sig om för att se hvem det var. Det började likväl redan bli skumt och han