Dagens Nyheter – 5 juni 1872, sida 2

häfkraft för de stora dramatiska momenterna, nemligen, i stället för den melodiska frasen, det rytmiska motivet, bildadt af de djerfvaste tonförbindelser, de skarpaste accenter, och koloreradt med klangeffekter af den mest slående karakteristik. Det var realismen i musiken, som Meyerbeer på denna väg utbildade till en stormakt; och om poesiens blomma här mera sällan sprider sitt doft, så utvecklar den desto rikare sin fulla färgprakt. I Profeten är det måhända, som M:s realism uppträder mest utpreglad; i samma mån den lyriska förmågan aftog, dess mera energiskt anlade han de drastiska verkningarne. Med rastlös ifver skapade han nu ock nya och förvånande, stundom groteska instrumentalbilder, och dessa måste man uppmärksamt följa för att ej gå miste om den måhända mest intressanta delen af denna musik. De stora ensemblerna och finalerna utgöra. äfven här glanspunkterna; här har han i en punkt samlat allt hvad hans glödande fantasi, hans i stort a betande billningskraft, hans oerhörda välde öfver konstens hela arsenal erbjödo honom. Här må nämnas den stora köroch ensemblescenen ; 1:sta och finalet i 4:de akten med gin märkvärdiga genomföring af de sällsammaste motiver. Ensam bland dessa stormstycken står den lilla pastoraltrion såsom en 0as, full af den finaste poesi. — Koloraturen och kadanserna, med hvilka Meyerbeer aldrig vågade bryta, förekomma tyvärr äfven här; dock likna dessa hors ad Åeuvres ej de Rossiniska, och icke heller de nyare italienarnes ornamenter; de äro specielt Meyerbeerska och sakna ej en viss egendomlig karakteristik ). Operan har i dessa dagar återtagits med ny profet och ny Fides. Hr Arnoldson har äfven denna gång på sin lott fått en agitator, och denne egnar sig ypperligt för honom, likasom i allmänhet partier af mera stark än mild färg. oo De stora effektscenerna i 3:dje och 4:de akterna har han studerat med största omtanka och icke heller förbisett de rika traditioner, hvilka en Ander och Tichatscheck efterlemnat. — Det storartade budet: ned på edra knän! är ett svårt moment; det är endast den lugna, imperatoriska hållningen, det är koncentrerandet af den moraliska öfverlägsenheten, som imponerar på bestialiteten och böjer den till jorden; med en stor gest, med forcerad stämma vinnes föga. Om än detta mål ou icke fullkomligen uppnåddes, så inträdde dock ett ganska vackert moment af serd.-les lycklig verkan. Den derpå följande hymnen tog sig förträffligt ut ihr A:s verkligen storartade föredrag. Den svåra kyrkscenen gaf hr A. med ypperlig hållning, effektfull sång och i allmänhet med väl genomtänkt utförande. Blott något mera yttre lugn i det kritiska ögonblicket, då han gent emot den stormande Fides söker ett beslut; här bör mimiken vara det enda rörliga. Exorcismen utfördes med mycken takt, med lyckad mimik; endast borde frasen: hade denna son du kär, sägas mera mildt och innerligt. — Serskildt är det tack värdt att hr A. i 2:dra akten bibehöll den anspråkslöse ynglingens enfald och enkelhet; blott en eller annan dialogfras hade med mindre emfas, helt lätt, kunnat sägas. — Dessa anmärkningar röra blott enskildheter; det hela var en serdeles lyckad framställning, utom tvifvel en bland hr A:s bästa. Ett ovanligt uppseende väckte Fides; som representerades af en debutant, icke en vanlig debutant som redan förr praktiserat på tiljan, utan en verklig nybörjarinna, nemligen scenisk, ty i sången hade hon nog förut gjort goda och grundliga studier. Ser) Den afundsamma nytyska kritiken predikade oupphörligt att Meyerbeer hufvudsakligen endst från den präktiga uppsittnivgen hemtade sina framgångar, och detta förargade dea gamle maestron så grundligt, att han aldrig ville höra talas om den dekorativa ståten. Ach, das ist Alles nur Beiwerk, die Musik bleibt doch die Hauptsache! utbrast han förwetad, när ref. en pET Iosttita da bhbamnnunaA mm Dun