Dagens Nyheter – 5 juni 1872, sida 2

kunde endast ofullkomligt urskilja främlingens anletsdrag och växt. — Jag behöfver inte fråga, om detta är herr Woods egendom, sade ryttaren, då jag finner honom sjelf utanför sin port. — Ni bedrager er icke, min herre, svarade den fordne snickaren; jag är Owen Wood till er tjenst. — Ni känner visst icke igen mig? yttrade främlingen. — Jag kan ej påminna mig ha sett er, svarade Wood. Er röst förekommer mig bekant, och — men jag har blifvit litet döf — och mina ögon vilja ej längre tjena mig så bra gom förr, isynnerhet vid denna skymning. — Lika godt, återtog främlingen och hoppade af hästen. Jag är öfvertygad, att ni snart skall komma ihåg mig. Jag medför underrättelser från en gammal vän. — Då är ni hjertligt välkommen, min herre, hvem ni än må vara. Var god och stig in. Hör hit, James, ta herrns häst här och led honom till stallet och se efter att han blir väl skött och fodrad. Var nu god, min herre, och följ mig. Wood förde derefter sin gäst uppföre en tenligen brant och enligt vår tids begrepp, obeqväm trappa samt l:t honom inträda i en v cker salong, hvars fönster voro fullsatta mei bomkrukor och åtskilliga krypväxter, son f;irmörkade rummet. Det var intet ljus tändt;