Dagens Nyheter – 5 juni 1872, sida 2

deles anslog fröken MSaxzenbery genom sin älskliga anspråkslöshet, i synherhet som denna ingalunda hindrade henne att med mycken styrka och sanning uppfatta rollen. Fröken Saxenberg eger en serdeles vacker altstämma, icke just en af de allra djupaste kontraaltarne, men i stället begåfvad med ett betydligt omfång samt en i alla register hka ren och klangfull timbre. Tiggararian (som äfven för vana artister ej alltid v3lat lyckas) gaf fröken 8. med varmt och ganska lyckligt nyanseradt uttryck, och likaså den äfven starkt färgade arian i andra akten; särskildt bör ock hennes rena och vackra sekunderande i duetterna med fru Michaeli lofordas. Framförallt bör prisas at: sångerskan aldrig sökte godtköpseffekter genom skrik, detta förbjudna äpple, som oaktadt sin dåliga smak dock förleder så mången. Slutligen är ock att nämna hennes redan ganska uttrycksfulla spel och mimik, hvilket äfven i den stora katedralscenen gjorde sig gällande. Det märkes väl att fröken 8. genom flitiga plastiska studier förberedt sig till sin svåra uppgift, och när hon en gång med full frihet och sgjelfständighet ekall utveckla alla sina vackra intentioner, blir hon utan tvifvel en framstående prydnad för vår sångscen. Bertha var nog lycklig att till representant erhålla fru Iickaeli, som ej allenast prydde partiet med dessa oefterhärmligt sköna och glänsande vokaleffekter, utan ock gaf hela rollen med den flärdlösa ton, den okonstlade känsla som tillhöra denna karaktersbild. Arian i första akten är väl egentligen ett blott konsertnummer, men blef i detta fina och elegauta föredrag en glanspunkt, som säkert ingen ville undvara. Samtliga vederdöparne (hrr Dahlgren, Sandström och Willman) framställdes nu somförr med dramatisk styrka och med bästa verkan ; särskildt effektuerade hr Willman betydligt med sin arietta i 3:dje akten. Hr Arlberg är i sång och spel en förträfflig Oberthal; intet man6r, ingen öfverdrift, och ändå har ingen lyckats göra denna figur så fatal. Kör och ballet inlägga mycken ära. Det hela bildar, oaktadt sin längd, som dock ej tröttar, en konstföreteelse af högt intresse.