Dagens Nyheter – 17 maj 1872, sida 2

Vid 12-tiden voro alla samlade vid målet för färden, och det var nu som sällskapet högtidligen tog sin mark i besittning, hvarvid den erhöll det af styrelsen föreslagna namnet Fågelro. Man spred sig nu på de åt de särskilda skolorna fördelade markområdena, hvarest sådd af barroch löfträdsfrön pågick under 2—3 timmars tid, hvarjemte ett hundratal af sällskapets medlemmar särskildt var sysselsatt med utsättning af flera tusen sättqvistar utaf våra bästa korgpilarter. Vid 3—4-tiden samlades man i denh bredvid liggande Rya-skogen, 30m snart genljöd afglada såsger och muntra lekar. Vid 5—6-tiden Y träddes tåget mot hemmet, och det var enisanning ståtlig tafla, Gå man från bergen skådade det flaggprydda tägef, särskildt då man betiänker alt här var samlad lo del af stadens befolkning och dertill det Göteborg som kommer. (G.-P.) Missöde vid fosgening. Vid 2 tiden natten till i onsdags inträffade uoder lossningsarbetet från ångaren Rollo vid stora kranen å Skeppsbron i Göteborg, att då en större hyfvelmaskin, vägande omkring 132 ctr, skulle tagas i land med tillbjelp af nämda kran, den kettingslänga, hvarmed maskinen var omslagen, sprang sönder samt den kolossala pjesen störtade ned mellan ångaren och kajen och försvann i djupet. I fallet sönderslog han en annan större maskindel af gjutjern, som der igenom blifvit totalt oduglig för sitt ändamål, Den ifrågavarande hyfvelmaskinen, som från Hull blifvit införd för Lindholmens mekaniska verkstads räkning, lärer svårligen kunna upptagas utan med tillbjelp af dykapparat. Det inträffade missödet anses förorsaka en icke obetydlig förlust, då de båda jernpjeserna i värde uppgå till öfver 18.000 rdr. I Lund har den 14 dennes firats en karnevalsfest, hvartill ett på gult papper tryckt program utdelades, i formen efterapadt de affischer japaneserna sålde vid sina representationer. Skada blott att papperet icke var lika tunnt och behagligt. Tillställningen tyckes ha varit anordnad af det bekanta småstads-muntrationsrådet den starka mann2n Schenström, som förvärfvat en icke ringa ryktbarhet geiom sina befängda annonser. Hr Schenström eller hvem det nu var har synbarligen mycket väl känt den akademiska Lunda publikens smak och tänkesätt. Han har haft i minnet dessa uvga gubbars föregående bragder: huru de voterade 20t representationsförslaget och huru de i ett offentligt upptåg framställde mordet å den ädle slafbefriaren Lincoln i samma vismanår, som kringstrykande gatsångare använda när de inför pöbeln skildra en Tropmanns eller Margareta Larssons illgerningar. Arrangörerna hade nu ingen Lincolns minne att vanhelga och ingen representationsförändring att parodiera; men för att göra något i kostymen af Lunda-studenternas tänkesätt — och följande professorernas i adresser samt vid folkmöten gifoa vinkar — ha de vändt sina slitna vapen mot ået nyvaknade, starkare folklifvet och mot det riksdagsparti som förkastade det af militärerna nära nog enhälligt underkända Abelinska organisationsförslaget samt yrkade ren nationalbeväpning. De håna skarpskyttesaken, de framställa qvinnans berättigande att idka medicinska studier såsom en Dulcamara-affär, de försmå hvarken gamla Söndags Nisse-öknamn eller Fäderneslands-in: famier. Allt detta är icke annat än hvad man kan vänta af simpla spekulanter på okunnigheten och råheten, men att studenter låna sig till att för penningar uppträda såsom medspelande och komparser i ett dylikt spektakel är ett dåligt sätt att visa erkänsla för den liberalitet det sjelfständiga partiet vid de senaste riksdsgarne ådagalagt mot de högre bildningsanstalterna och ger den skattebeviljande statsmaktan an ledning att allvarligt fråga sig om det kan vara skäl att vidare uppmuntra ett universitet med så konservativ anda och så bornerade änigter som det Lundensiska alltför ofta förråder.