Dagens Nyheter – 17 maj 1872, sida 2

FEUWUV, — Hvad djefvuln är det för upptåg ni har för er? frågade Abraham. Ni väsnas ju som en rumormästare. — Jag öfvar mig i att ejunga, svarade Jack. Men hvad gör ni sjelf? — Jag öfvar mig i tålamod, b:ummade Abraham. — Det är för bittida, sade Jack med hög röst. -Derpå tillade han hviskande: Stig upp på mina axlar, Thames. Se så, nu är du uppe; tag nu den här piken, känn efter låset och bänd upp det. Jag behöfver inte säga dig hur du skall bära dig åt. Så snart det är gjordt, rusar du ut och fattar juden i strupen. Det öfriga drar jag försorg om. När en morgon fångvaktarn kom in i hans rum, En öppning i murn honom straxt gjorde stum. De svarta armbanden han fann på hans golf, Men fången var gången förrn klockan slog tolf. Trallera! I detsamma Jack slutat sin visa, flög dörrn upp med stort brak och Thames sprang ut genom öppningen. Denna manöver utfördes så hastigt, att Abraham blef alldeles öfverrumplad. Han stod just i det ögonblicket tätt utmed skåpdörrn, med örat vid nyckelhålet, och fick således ett svårt slag i ansigtet. Han for några steg tillbaka, och innan han hunnit återhemta sig hade Thames satt krokben för honom och slagit honom i golfvet. På samma gång hade gossen satt spetsen af sin pik på hans strupe,