Dagens Nyheter – 23 augusti 1871, sida 1

SSSK. SE nyss anförda tidningen, är att en fransk domstol i tysthet tillåter, att slika sagor och alla slags skandalösa rykten och lögnaktiga uppgifter få öka den mot de anklagade försökta eller åvägabragta bevisningens tyngd. ; Jourde sjelf upplyste, att finansministeriets palats var två gånger antändt, första gången den 22 mej, då elden släcktes genom den anklagades bemödatiden, och andra gången den 24 maj. Om den senare branden kände han ingenting med säkerhet. Hans sakförare, hr Deschais, upplyste, att en afdelning nationalgarde var posterad på palatsets gård, och antog att de kärl, som gossen sett införas dit, innehöllo proviant. Derefter förhördes Trinquet, skomakare till yrket. Tringuet medgaf, att han under kejsardömets tid dömts till 6 månaders fängelse, derför att han haft vapen i sitt hus, och sedermera till 3 månaders derför att han ropat: lefve republiken! Han förklarade, att han icke medverkat till Vendömekolonnens förstöring, emedan han ej var närvarande vid det möte, då kommunen fattade detta beslut, men tillade, att han gillade det. Trinquet erkände, att han befann sig på gården till sitt mairie i 20:de arrondissementet, då en polisagent vid namn Roques fusiljerades derför, att han ej velat strida mot Versailles, men förnekade, att han skulle gifvit Roques det s. k. nådeskottet med sin egen revolver. Två vittnen togo dock på sin ed, att de sett honom göra det. Då reste sig en af krigsrättens ledamöter, en kapten, och frågade det ena af dessa vittnen, om Trinquet vid tillfället var klädd i sin nationalgardesuniform, och huru vittnet i sådant fall kunnat igenkänna hohom bland den mängd nationalgardister, som hvimlade på gården. Vittnet svarade nu att han ej ikågkom om Trinquet var iklädd nationalgardesuniform eller icke. Ett tredje vittne påstod, att han hört Trinquet motsätta sig dödsstraffets tillämpning på gendarmer och polismän, som ej ville tjena i kommunens armå. Trinquets sakförare framlade intyg på, att han var en god arbetare, som förtjente 6 frank om dagen, och att således den summa af 1,030 frank, man funnit hos honom, ej nödvändigt kunde anses bekommen på oredligt vis. Efter Trinquet förhördes den 25-årige Champy, kapten i nationalgardet. Han sade sig ha slutit sig till kommunen, emedan man då i Paris allmänt ansåg republiken sväfva i fara. Han bevistade nästan alla kommunens sammanträden, men påstod, att han aldrig röstat för gisslans dödande eller för brandanläggning. Exekutionerna och brandanstiftningen voro godtyckliga och grymma handlingar af personer, för hvilka kommunen ej var ansvarig. Champy medgaf, att han reqvirerat en summa af 411 frank af St Martins-Caval-bolaget, men detta skedde på ordres, och summan aflemnades i stadshuset. Den anklagade berättade, att preussiska staben i Vincennes tillrådt kommunen att försöka en fredlig bemedling; kommunen afsände också en delegation, hvars alla medlemmar dock, utom en, blefvo häktade. — Pastorn i St Joseph vittnade; att då hans kyrka hovades med reqvisition, skickade han en ung dam till kommunen, för att protestera deremot. Det unga fruntimret emoti togs aktningsfullt af Champy, genom hvars : bemedling kyrkan fick förbli öppen ända till FR Sa vd kg 0 Ed AR