Dagens Nyheter – 23 augusti 1871, sida 1

Än i. iP nen Då Armand Louis återvände till sitt logis, blef han varse på gatan den gamle hvithårige man, som brukade helsa så artigt på Adrienne. Gubben stod omgifven af en hop arbetare, som lastade en kärra med möbler och husgerådssaker. En qvinna låg snyftande på knä för honom. — Tacka mig ej, qvinna, sade den gamle, utan gå nu tillbaka till ert hem; hvad jag gjort för er, det har jag gjort i Hans namn, som sade: CÄlska din nästa såsom dig sjelf. Gubben aflägsnade sig. Armand Louis var, såsom läsaren vet, icke okunnig om att han förde ett fartyg. En id uppstod plötsligt hos den unge mannen, och utan att betänka sig vidare, sprang han efter honom och ställde till honom följande ord. — Vi dyrka båda samme Israels Gud, som sände sin son till jorden för att frälsa oss syndare; en stor fara hotar mig och henne, som påminner er om ert barn; kan jag säga till er: broder, jag behöfver din hjelp? — Tala! svarade sjömannen. Herr de la Guerche uppgaf sitt eget och fröken de Souvignys namn, — Ah! utbrast den gamle; då har jag läst ert namn på en: kungörelse, anslagen å rådhusets vägg. År ej ett pris satt på ert hufvud? — Jo, derför att jag har försvarat mitt lif och min ära, såsom det anstår en adelsman. Armand Louis berättade derpå för kaptenen hvad som tilldragit sig på värdshuset