Dagens Nyheter – 29 juli 1871, sida 1

kunde, Uffe icke-längre-tygla.sin längtan, då han. var. så nära. fädernehemmet. Han lofvade att snart komma igen, banade sig. derpå väg genom, den böljande menniskomassan, tills det lyckades. honom att komma öfver marmorbron. Nu, såg han sitt föräldrahem; en oerbördt stor Dannebrogsflagga svajade på taket och vinkade en välkomsthelsning åt honom. Då han hunnit in genom. porten och stod på trappan hejdade han sin raska gång; han måste besinna sig en stund, för att bli riktigt förvissad om att det yar verklighet och ingen dröm, . Han mindes så väl den morgon, då han sista gången sprang utför dessa trappor;. grosshandlar. Löves betjent hade då frågat honom: Hvart ska ni ta vägen, herr Hjelm? och Uffe hade svarat: SÅh! jag går bara ut och promenerar en stund på morgonen. : Den lilla promenaden hade nu varat i tre år... Då han, lemnade hemmet. smög han sig bort i strumpfötterna med ett bylte kläder under armen, nu återkom han med: klingande sporrar, med: porte. depåe och epåletter. Uffe tordes knappt;draga på klocksträngen, han nästan fruktade, att hans. far, skulle komma ut. och säga till honom: 4Nå, har du nu åter gått och. förslösat tiden. med onyttigt drömmande? ; ; Befann sig Uffe i en stark själsspänning derute. på trappan, så. var hans far icke mindre.orolig, der han gick fram och tillbaka i hvardagsrummet. Nu skulle han då återse