Dagens Nyheter – 29 juli 1871, sida 1

der oupphörliga smärre förändringar och förbättringar. En deribland var särdeles vigtig. Karl hade i början ålagt rusthållarne en alltför tung börda. Under loppet af 1687 hände derföre, att 130 sådana personer uppsade sina rusthåll, detta blott i Åbo län. Dylikt: missnöje spordes från flere håll, och vid riksdagen 1689: anmäldes formliga klagomål i ämnet. Karl undersökte uppgiften öch fann den grundad. Han ville dock icke minska antalet af sina kära ryttare. Men år 1686 hade Han fått lösningsrätt till sålda kronogods. Han började derföre att särdeles ofta begagna denna makt, och. de hemman, som på sådant sätt återköptes, blefvo ganska ofta anslagna till rusthållens förstärkande ); Genom dylika oupphörliga jemkningar hindrådes emellertid det fullt ständiga afslutandet. Ännu vid Karls död 1697 Hade Köappt något enda regemente fätt sitt indelningsverk alldeles: och en gång för alla färdigt: Hvad som återstod, utgjor1e8 dock för det mesta af sådana obetydligheter, att den nya inrättningen redan var föllt användbar vid Kärl den tolftes snart Börjande krig. Helt och hållet afslutad blef dem icke förr än 1733, då dön ordnades äfved i Österbotten, det sista af de ännu återstående landskapen. Det nya verkets grundvilkor voro, att tvenne eller stundom blott 112 hemman (de Kallades tillhopa en rote), skulle till kronans tjenst Hålla en soldat och till dennes lön lemna Hågra bidrag, och till Hans boställe utse: och bebygga ett på rotens ögör Befintligt torp mi m. Å sid sida anslog kontngen dels -Kungsgårdlar och krodohemman, dels räntor till Böställen och löner ät öfferock underbefäl och derjemte stundom bidrag till sjelfva soldaternas underhåll: Tndelningen för rytteriet (den kallades Fustnihg) var något olika; men vi Hinna icke inlåtå oss i närmare beskrifting derom. De, som till fållbordande af detta stora verk mest och kraftigast arbutade, voro Cronbielin, Eldstierna, Gylletiborg, GyllenKoff, Lowisin m. H., öch känske alltämest Konungen sjelf. I många trakter röd Han omkring och hbesåg med -egna ögon de förnämsta boställena: En stor skara rusthållåre fingo personligt företräde, Hvarvid han gratiskade deras uppgifter och bestäride rustningsfördelningen, Dessutom Höll Han täta mönstringar doch vapensyner och undersökte sjelf noga och uppmärksamt, hurutida knekt, ryttare, Häst och mMundering uppfyllde före skrifterna. E SAtt Han Härvid skulle ofta förfara godtyckligt och strängt, det låg i lynnet både af Honom sjelf ocH af tiden. Man berättar en mängd sådana dräg från Hans väpenbyner och indelniögsresor. Et blatid de vanligaste sägnerna är af följande inneKäll. Taför konungen framträdde till mönstringsboördet en föt och frodig Hömmånsegare. Hur många hemman har dur frågade Karl. — Fyra, 8Vårade bonden. — Konungen genmälte: du ser mig ut att tåla tu ryttare, du. Bonden, förargad öfver den, som han tyckte, orimligt Höga beskattningen; svarade djerft: Höarföre icke så gerna sju? — Karl inföll: det vare sagdt! känmrer, skrif sju ryttare på kar4) Redukt.-kansl. KK. brof till redukt.kommis. 1692: Enligt derstädes för allä landskäpenbefintliga bref..stiger,antalet af. sådana. inlösta-köpeods för blotta äret 1692 till öfver 100 stycken. St uppkommo många så kallade augmentskemman.