-—hans sida, sedan jag sändt Krabbe för att upprifva bron öfver Lang-sjön, som ni tror innebära en så förskfäcklig fara. — För att upprifva den, svarade Uffe, ja, låt honom bara först finna den. Det är ingen liten sträcka, som för det ändamålet måste genomletas, och nu är regnet så starkt att man knappt kan se hundra steg framför sig. — Der ligger Övre-Stolk, sade generalen och pekade på en by, belägen ett stycke ifrån dem, å en höjd, hvarifrån den beherrskade hela terrängen. Det blir väl bäst att major Amstrup skickas dit, för att undersöka om inga tyskar gömt sig der, ehuru jag väl aldrig kan tro att de varit så fräcka — men ni anser säkerligen att det ej går an att lemna byn, utan att ha förvissat sig om huru härmed hänger ihop? — Ja, jag anser verkligen att vi på intet vilkor böra göra oss skyldiga till en sådan uraktlåtenhet. Å — Nåja, försigtighet är en stor dygd, genmälde Schleppegrell och gaf derpå major Amstrup order att genomleta Övre-Stolk, men så skyndsamt som möjligt. Amstrup begaf sig åstad med sitt folk, under det att Schleppegrell stannade, för att afvakta hans återkomst. Schleppegrell väntade med den största otålighet. — Hör, hvad det dundrar derborta vid Isted, sade han; der slåss de, så utt det står herrliga till — och hör, nu börjar det, min