Dagens Nyheter – 21 juli 1871, sida 1

EN OAS ARNES NR RNA påfvens verldsliga makt, hvilket som cen nödvändig följd fordrade ännu ett krig; krig med Italien. Den franska bonden är god katolik, d. v. s. rättrogen, åtminstone så mycket man måste vara det vid äfventyr af helvete, skärseld m. m. smått och godt — ungefär som hemma hos, oss. Han kan derför svårligen beskyllas för heresi, tvärtom, han tuggar blindt den dogmatiska konfekt, hvarmed kyrkan undfägnar honom; han invilligar gerna allt hvad kyrkan och dess målsman, presten, bjuda och lära, såsom föremål för tro; han hvarken kan eller törs kritisera detsamma. Nödvändigheten af påfvens verldsliga makt är också en tros-sats, sålänge den, håller sig inom teorien, men i praktiken, då det gäller tillämpningen, att bekräfta lenna teori med handlingar, som skulle komma i för stark kollision med hans materiella intressen och sätta hans och familjens tillvaro och välstånd på spel, må man icke förundra sig, om äfven en okunnig bonde söker göra sig reda för en sådan uppoffrings berättigande och nödvändighet. Således för ett ändamål, som han icke klart kan fatta, och för en enda person, hvilken han högst obetydligt känner till, hvilken han, noga taget, icke har något att tacka för och för hvilken han följaktligen icke har något vidare intresse, skulle han nu draga ut i ännu ett krig. Den fiende, han skulle bekämpa, vore hans nära granne, en nation som har samma religion, samma tro och samma intressen i den förhandenvarande frågan som han, och med hvilken ham nyss var nära allierad. Hans menskliga känslor, hans naturliga instinkter, omsorgen om hans materiella välbefinnande och oberoende uppreste honom häremot. Hade han dessutom icke offrat en stor del af sitt bästa blod i detta förödande, förkrossande krig, som nu nyss slutat, hvaraf han nu undergår de betungande, nedstämmande följderna och som äfven skola låta sig förnimmas in i en lång framtid? Äfven detta krig fördes för ett ändamål, som han icke tillfredsställande kunde fatta, men den man, som då stod i spetsen för styrelsen, var dock en person, som han ansåg sig ha att tacka för hela sin materiella förkofran, till hvilkens omsorg om densamma han följaktligen hade blindt förtroende, då denne förklarade att hans högsta intressen stodo på spel och det gällde att värna desamma. Dessutom var det stora gemensamma fäderneslandet i fara och för dess skull skyr han inga offer. Men här fanns ingen af dessa ursäkter. Om detta af ett parti och kyrkan nu predikade krig verkligen grundade sig på en förment gudomlig fordran, hvarför var den då icke insedd och följd af någon annan katolsk makt eller hela den katolska verlden samfäldt, utan han ensam, den franske bonden, skulle än ytterligare offra sina söners blod derför; och slutligen hvarför var icke detta hela den franska nationens gemensamt uttryckta vilja, utan endast ett enstaka partis uppgift, grundad på en enda mans, en främlings, så vill, så bjuder jag? Hvad rätt har denne man att så egenmäktigt vilja förfoga öfver en stor nation, i strid med hennes egen vilja och intressen. — dJaktadt illa lofvärda, nitiska bemödanden har kyrcan icke helt och hållet lyckats förqväfva naturen; äfven en bonde förblir dock alltid ner eller mindre menniska. Denna förbani j i i