Dagens Nyheter – 21 juli 1871, sida 1

a 0 RDRNEROREREEXXXXXEX ER ——XX— XX — nade arfsynd, som kallas det menskliga förnuftet, kan aldrig riktigt sttkas, kan aldrig få så mycket stut, att det skall alldeles lägga bort att mucka, och är det någon glugg, som tyckes något för stor och som släpper igenom någon strimma dager in i den så omsorgsfullt tillslutna mörka cellen, vipps är samma förnuft framme och sticker dit näsan med sitt frågvisa hvarför. Förnuftet är nyfiket, det är det värsta af allt, ty det är ett medfödt lyte, för hvilket icke ens kyrkan kan råda någon bot. Man må förundra sig, icke öfver att grefven af Chambord publicerat det välbekanta manifestet, icke heller öfver att kyrkan med välbehag anammat denna söta lukt, men väl öfver att denna eljest så politiska, beräknande kyrka icke ve:at bättre styra sin lystnad och passat lämplig tid. Men, som man ser, passionen kan få makt äfven med ett katolskt kleresis kalla hufvud, något som skulle kunna vittna em den mensbkliga naturens befintlighet äfven der. Intet ondt, som icke medför något godt4; denna det legitimistiska partiets otidiga ifver blottade dess verkliga tendenger och anspråk, men härpå har det ock stupat. Genom den trefaldt välsignade fusionen gjorde sig det orleanska partiet solidariskt med det legitimistiska — som drog detsamma med sig i falllet. Haleluja! (Forts.)