Dagens Nyheter – 22 maj 1871, sida 2

drogo sig en allmännare uppmärksamhet. Hr Ångström höll ett längre föredrag om valsverk och visade såväl fördelarne som olägenheterna af de särskildta systemen. De allmännast förekommande vore enkla och dubbla två-valssystemet, tre-valssystemet samt slutligen fyra-valssystemet, hvilket af tal. förordades såsom varande det i alla afseenden fördelaktigaste. Tal. fäste särskild uppmärksamhet på nödvändigheten af att vid valsverks anläggning så anordna, att utvidgning kan ske på alla häll. Hr Stridsberg deremot ansåg tre-valssystemet vara det för våra förhållanden lämpligaste och anförde flera exempel från Tyskland och England på valsverk efter fyra-valssystemet, hvilka icke motsvarat de förhoppningar, man på dem ställt. Detta pastående gaf hr Ångström anledning upplysa, att de ifrågavarande verken vore i afseende på anordning allt igenom misslyckado. Thomsons landsvägslokomotiver förord ades i synnerhet af borgmästaren Lundqvist, som utförligt redogjorde för de försök, sym på engelska regeringens befallning blifvit ar ställda med dylika lokomotiv. Af dessa försök framginge, att de kunna användas för såväl personsom godstrafik. Så hade i England efter ett sådant lokomotiv färdats ända till 150 passagerare med samma trygghet, som om de åkt i vanliga åkdon dragna af hästar. De följde med den största lätthet vägens krökningar och vore dessutom lätta att stoppa. Exempel funnes på att man med sådana lokomotiv, följda at vagnar, kört åttor. Direktör Westman lemnade uppgifter öfver den erfarenhet man vunnit vid Dannemora-verken, der ett dylikt lokomotiv någon tid blifvit användt. Det hade der medfört ett relativt lågt fraktpris pr centnermil och visat sig användbart äfven i djup smuts och snö. På god väg går det förträffligt, till och med uppför backar. Tal. anmärkte dock att lokomotivet varit mindre väl arbetadt. Hr Ångström, som medgaf, att dessa landsvägslokomotiver äro andvändbara under vissa vilkor, såsom att vägen icke är särdeles kuperad, att den är hård m. m., framhöll äfven vigten af att åe måste vara särdeles väl arbetade, för att nan af dem skall hafva beräknad nytta, Frågorna wuuler afdelningen Tackjernstillverkning gåfvu aula unledning till diskussion. Då de i allmänhet voro af rent teknisk natur, anse vi ej nödigt Lär redogöra för mera än den första, som var af ett allmännare intresse och hvars lydelse var: Hvilket inflytande på vår egen jerntillverkning kan en i större omtattning bedrifven export af svensk jernmalm antagas, komma att utöfva, Hr Ångström, som först erhöll ordet, framhöll den stora vigten at att hindra en mera utsträckt malmexport. Detta borde dock icke ske genom några prohibitistiska åtgärder, utam vore bästa medlet att vi så ordnade vår jernhandtering och anlade sådana verkstäder, att de produkter vi åstadkomma kunna täfla med utlandets ioke allenast hvad qvaliteten beträffar, utan äfven i afseende på priset. Tal:n vore öfvertygad att detta skulle låta sig göra. Inom vårt land finnas många resurser för jernindustriens höjande, Som vigtigast bland dessa torde öfverflödet på drifkraft få räknas. Ett hufvudvilkar vore dock att anskaffa hitta kommunikationer inom bergslagerna. Hr Westman instämde med hr Ångström i afseende på möjligheten af att skydda oss mot malm-export, utan att derför behöfva belägga dem med tull. Stora svårigheter möta dessutom för exporten, Egare af segelfartyg vilja icke gerna mottaga sådan last, åtminstone ej till billigare frakt än ett pund pr ton, hvilket gör 1 rdr 50 öre pr centner. Lägges dertill inköpspris och andra omkostnader, kommer malmen att stå den engelska köparen i ett pris af 3 rdr 40 öre pr centner, dv. 8. I rdr 26 öre högre än hvad den engelska malmen giller. På grund af dessa beräkningar trodde: tal:in sig kunna med bestämdhet försäkra att: vi icke behöfde befara någon malmexport af större dimensioner till England. Frågorna rörande stångjernsoch stålberedningen gaf flera fackmän anledning att uttala olika åsigter om Bessemermetodens goda och dåliga egenskaper. Äfven här gick diskussionen alltför långt in i detaljer för att kunna väcka den för ämnet främmandes intresse. Öfverdirektör Styffe tycktes hafva mindre förtroende för Bessemerståli anseende till dess skörhet och oförmåga att stå emot köld. Häremot uppträdde bruksegaren Bergendahl, som upplyste att lokomotivbjul, förfärdigade af Bessemerjern vid Sandviken, tv,verkats för Petersburg—Warschau-jernvärsens räkning, och hade dessa hjul under der, sista