Trontalet, hvarmed konungen i lördags å rikssalen hemfärlofvade riksdagen, var af följande lydelse: Gode herrar och svenske män! Allvarliga äro de pröfningar som det behagat Herren att låta mig genomgå. — Jemte det jag varit angripen af en långvarig och svår sjukdom, hvilken till en tid. satte mig ur stånd att sjelf utöfva riksstyrelsen, har jag genom min högt älskade gemåls dödliga frånfälle lidit en för mitt hjerta ytterst smärtsam förlust. Att känslan af denua förlust äfven delas af det svenska Tolk, som den hädangångna i lifstiden med så varm kärlek ömfattade, derpå har jag äfven från eder mottagit de mest ojäfaktiga bevis. Genom det först af Norges storthing och sedan af svenska riksdagen fattade beslut att icke godkänna det framlagda förslaget till föreningsakt mellan Sverige och Norge har det af mig enligt svenska representationens uttryckta önskan gjorda försök till fullständigare ordnande af de unionella förhållandena icke vunnit framgång. Hvad nu icke lyckats skall måhända en gång framdeles, sedan folken under en lifligare beröring lärt att med större förtroende möta hvarandra, utan svårighet ernås. Efter den behandling, I egnat åt förslaget till författning rörande fattigvården, är den med längtan motsedda lösningen af denna fråga snart att förvänta. Afven i andra ämneg, rörande hvilka jag till eder fraisställt förslag, äro beslut fattade, hvilka jag hoppas skola blifva till allmänt vagn. Bland de angelägenheter åter, som icke vid denna riksdag hunnit till ett önskligt mål, intages främstå rummet af den fråga som jag vid vårt förra möte på detta rum lade eder särskilt på hjertat, frågan om landets försvar. Nödvändigheten: af dess förstärkande hafven I erkänt, när I med fosterländsk beredvillighet lemnat större. delen af de anslag, som jag äskat för materiel, befästningar och specialvapnens utveckling, men den ännu vigtigare förstärkningen i lefvande kraft; som borde vinnas genom värnepligtens utsträckning, är för tillfället omintetgjord genom uppställandet af förbehåll, som hvarken riksdagen i sin helhet antagit eller jag skulle kunnat godkänna. En samvetsgrann vård om rikets välfärd: medgifver dock icke något dröjsmål med landtförsvarets slutliga ordnande. Till yvterligare behandling af detta ärende, nog vigtigt att för sig påkalla env odelad uppmärksamhet af folkets samlade ombud, är jag derföre betänkt att, om oförutsedda hinder icke möta, sammankalla en. urtima riksdag, förvissad som jag är, att ingen iblaad eder vill undandraga sig de mödor och uppoffringar, som derifrån äro oskiljaktiga, allenast en ökad trygghet sålunda kan åt fosterlandet beredas. Jag förklarar härmed detta lagtima riksmöte afslutadt och förblifver eder gode herrar och svenske män, med all kunglig nåd och ynnest städse välbevågen.