Dagens Nyheter – 3 mars 1871, sida 1

den unga enkan, i det hon mottog papperet; låt mig läsa om det ännu en gång. — Verserna skulle -passa bra i Trondbjem, utlät sig Klerbbs. Dervarande biskop är de kalla ländernas förnämsta schackspelare. Hans döttrar skulle möjligen finna detta poem glödande; men här i hjertat af Indien, är dess värmegrad verkligen alldeles för låg, min käre Gabriel. — Var tyst, herr Klerbbs, sade Eva, i det hon hotade honom med fingret; ni är en svartsjuk tok. Dessa verser äro förtjusande; herr Klerbbs har aldrig skrifvit vackrare till fröken Herminia. — Jag har hela tiden väntat på att hon skulle bli fullväxt, och derunder respekterat hennes minderårighet. — Herr Gabriel, återtog Eva, jag skulle erbjuda er att taga revanche; men se här har jag min svåger, som nu vill hviska sin sjette hemlighet för dagen i mitt öra; jag förstår hans tecken. Kanske tänker han återgifva mig mina tio millioner... Jag iär otröstlig, mine herrar, öfver att nödgas lemna er för tio millioner. Den vackra enkan steg upp och räckte behagfullt sin hand åt Gabriel. Den unge mannen, rusig af glädje, glömde att han hade läppar och kysste handen med sin panna. — Har ni icke en hand till, min fru? frågade Klerbbs, i det han bugade sig.