Dagens Nyheter – 3 mars 1871, sida 1

En gammal riksdagsmans tankar om regeringsförslaget. I Norrlands-Posten läses ett utdrag af ett bref från vestra Heolsingland, skrifvet af en förut framstående ledamat af bondeståndet och sedermera andra kammaren. (Härmed afses tydligen den utmärkte Erik Ersson.) Han yttrar: 3 Regeringens förslag till landtförsvarets ordnande är icke eguadt att tillviona sig den sympati af folket, som vore önsklig, och allramiast af de roteringsskyldige. Dessa ega med skäl rätt att fordra, att det kontrakt de ingåvt med k. m:t och kronan skall gälla för såväl rättigheter som skyldigheter eller ock uppbäfvas för beggedera fallen. Nuw har likväl regeringen föreslagit, att rotehållarnes skyldigheter skola förblifya oförändrade. men råttigheterna upphöra, det vill siiga: att rotehållaren fortfarande skall ensamt hålla den indelta armån, men icke få åtnjuta den honom deremot tillförsäkrade befrielsen från all utskrifning at hvad namn den vara må, utan sjelf ställa sig i ledet och, utom en kostsam vapen öfning, under krig göra samma och lika långvarig tjenstgöring med den legda soldaten. — Kan detta vara rätt? Kan detta vara billigt? Nej, ingendera delen. — Kan den indelta armån icke undvaras och upphöra inom vissa bestämda år, så bör den bekostas af staten eller alla som skstta tör ivkomst af kapital och arbete, och beslut derom fattas i sammanhang med frågan om värnepligten. Att kostnaderna och tiden för de värnepligtiges öfningar kunde ioskränkas något, synes äfven vara gifvret, om man vill göra mera allvar af do förberedande öfningarne inom skolorna och i kommunerna och de värnepligtige fingå beräkna sig en förut förvärfvad skicklighet till godo för den tid, som i allmänhet bestämmes för öfringarne. All onödigt föreskrifven öfningstid och dermed förenade kostnader böra undvikas, ty lika nödigt det är att tänka på ett kraftigt försvar, lika nödvändigt är det ock, att tänka på att vi ega något som är värdt att försvara. :