ventyr utom landets gränser, men som är i stånd att försvara fostverjorden mot främmande inkräktare. Det är blott ett ringa fåtal som ifrar för regeringens förslag; men detta fåtal är mycket högröstadt och drager icke i betänkande att nära nog som landsförrädare stämpla enhvar, som vägar hysa och uttala några betänkligheter mot 1egeringens förslag. Sådan är den verkliga opinionen i vår ort — och sannolikt äfven i hela landet. Folkets ombud vid riksdagen äro ivgalunda okunniga om tillvaron af aenna opinion och känna mycket väl att de skulle ohjelpligt förlora sina kommittenters förtroende, om de i denna vigtiga fråga fatta beslut, som strida mot allmiänna tänkesättet. Skulle regeringen — såsom vissa hofpartiets organer inom pressen hotat — taga sig det orådet före att upplösa riksåagen och låta utlysa nya val, såvida icke riksdagen bifaller regeringens förslag om armåväsendets omorganisation, så är det vår fasta öfvertygelse att ett så beskaffadt vädjande till nationens vilja skulle hafva till följd att oppositionen inom andra kammaren skulle bli långt mera kompakt än den f. n. är. Borttagandet af indelningsverket och upprättandet af ett nationalförsvar, uteslutande grundadt på den allmänna värnepligten, är det enda förslag till försvarsväsendets ombildning, som kommer att godkännas af svenska folket.