Dagens Nyheter – 9 februari 1871, sida 1

stelsen att lita på sin stora stående armå — ty det är med fullkomlig säkerhet antagligt att, om ej denna stått lägrad såsom ett hot på gränsen mot Tyskland, med sina skrytsamma militärevolutioner i Chålons och kring Metz, hvarken det preussiska folket beviljat eller låtit Bismarck verkställa sin armorganisation, ej heller så väl Nordsom Sydtyskland kunnat förmås till nuvarande förbundsförfattnings antagande och med densamma den enorma folkbeväpning som den skapat. Det franska kejsardömets krigsrustningar har verlden således enligt mensklig beräkning ensamt att tacka för det återgående skick, hvaruti samhällena nu befinna sig, derunder allmän krigsförberedelse såsom norm, äfven under fortfarande yttre fred, genom sina väldiga tillrustningar och för allt annat än krigsändamål bortkastade tid, måste förlama det produktiva arbetet. Ve öfver honom, samhällets verkliga olycksbarn, som, alltid af instinkt hatad utaf folken, lik en stormfågel till kläckning rufvat ut de onda drifternas ägg i Europa, derunder uppburen och smickrad af den medelåldrig. samhällsriktningens, det bigotta tartufets eller den rädda och sjelfviska plutolhratismens partigängare! Men, ve ock öfver dem, som, när napoleonismen, det vi vilja hoppas, ohjelpligen fallit, visa förebud till dess upplifvande på en annan, vida farligare mark; en mark der ej personen utan systqmet hotar såsom en blifvande drifkraft och der folkfanatismen skickligt begagnats till de mest folkfiendtliga ändamål. Frankrike var aldrig solidariskt med Napoleons krigsföretag, med.undantag af krimkriget och det italienska befrielsekriget, båda i Europas allmänna intresse. Början och fortgången af de tyska krigen utpeka deremct otvetydigt pårtikulära intressen ). Ve öfver de personer och den missriktning i tiden som, sedan de krossat sina bedragna motståndare, hota att ej akta för rof att skenheligt bedraga sina medbjelpare och — såsom. de tyckas försöka — äfven sin Gud, d, v. 8. ritt folks moraliska medvetande! ; För ett par 10-tal år sedan fälldes af den person, som då inbillade sig sjelf och verlden att han nära nog blifvit ordningens försyn, ett yttrande: Kejsardömet är fredenX, Detta yttrande acklamerades då i verldens alla hörn; och likväl — hvad innebar det? Jo, den största lögn som af någon auktoritet blifvit fräckt uttalad och hvars falskhet några få år var nog attlyckas bevisa. Så har det alltför ofta gått med den personliga auktoritetens fraser, när de tilltvingat sig makt öfver tänkesätten, likaväl i politiskt som andligt hänseende — och. 1870 är en glänsande tidsillustration, som mera än något förnuftsslut bevisar sanningen häraf. Denna lögn, som först uttalades af Napoleon, synes nu vara lagd som hyende under Bismarcks framtida politik för Tyskland, att döma af de officiella lyckönskningarne till tyska kejsarstaten från Europas hof, af victoriasaluten från Berlin och den tyska förtjusningens kokpunkt. Månne ej det förestår vår tid att se folk) Vi erinra att Preussens arbete nu är detsamma som i alla andra europeiska stater tidigare undangjorts: en hel. folkstams förening under en styrelse. FR DON detsamma, dels med Franks ! rikes, dels med Preussens hjelp, inom de sednaste 12 åren — äfven det med ett våld. som dock bemantlades genom anhställande af folkomröstningar. 3. Ne Ern sten Me arot ert Sn Rå a Äntrsn Ort RA r