spända närmare vattenytan än brons underkant. En lång tid hindrades arbetet å sammanbindningsbanan genom striden mellan jernvägsbyggnads-styrelsen och Stockhölms stadsfullmäktige angående brons höjd öfver vattenytan. Slutligen måste dock bemälda styrelse gifva efter för fullmäktiges fordringar att bron måtte erhålla sådan höjd den nu har, på det att smärre ångbåtar, pråmar m. m. skulle kunna obehindradt passera under densamma mellan hvilka öppningar som helst. Nu deremot har styrelsen genom det vidtagna arrangementet med spännkettingarne omöjliggjort de dyrt köpta fördelarne af brons förläggande högre öfver vattnet än först ämnadt var. Då meningen med dessa kettingar väl är att skydda jernvägsbron från möjliga påstötningar af fartyg, så hade samma ändamål vunnits, om kettingarne blifvit spända i jemnhöjd med brons underkant. Vi känna icke huruvida arbetschefen för sammanbindningsbanan, löjtnant Unge, gjort några framställningar till styrelsen om olärmpligheten af att, så som skett, anbringa dessa kettingar, hvarigenom den en gång afgjerda striden med Stockholms stad åter kallas till lif, eller om han sjelf bör drabbas af klandret i detta hänseende; men i hvad fall som helst är åtgärden så oförlåtligt abderitisk, att man har svårt att fatta det den blifvit utförd af tekniskt bildade ingeniörer.