köld stelnade lemmarne väckte dock en grann qvinnas medlidande. Hon tog upp det från granrisbädden och gaf det litet föda samt lyckades slutligen, efter många svårigheter att få in det på barnhuset. Det var åtminstone för ögonblicket räddadt. — Etter nägor Hd Merkom modern från fjukhupet, ine blöt för att med barnen vräkas på gatan 1 smäll. galla Vintern, emedan hon ej längre kunde betala hyran. I detta tillstand kommo barnen till trasskolan, med sina bara och förfrusna fötter, gråtande och både om 2 rdr för vatt kunta äkalfa sig något eländigt tak öfrer hufvudet, som de också erhöllo. Den lille 4 åringev, soin väntade på gården, upptögs och påsättes vatma atruinpör Samt ett Par trätöfflör Khabpi lade han erhållit dessa, Ive än han, väl vetande hvad som väntade honom, om han ej dessutom kunde medföra till modern pengar till bränvin, skyndade till en lumpbod: tör att sälja sina nya tofflor. Och det finnes Verkligeh ög vinningslystna menniskor, för att med ett sddant barn kunna ingå på en sådan affär. Han hade redan aftagit tofflorna för att för dem: mottaga 12 öre, 2 det lygkligtvis förmärktes af en af tragskölans elever, som förhindrade denna nesliga handel. 2. Sent en afton träffades på Besvärsgatan en gosse, 12 är gammal, i ordets fulla bemärkelse höljd i de uslaste trasor. . Han hade aldrig gått i någon skola och kände icke en bokstaf. Hans moder var en af dessa djupt fallna qvinnor, som man endast finner i sällskap med hamnbusar. Hon bodde sjelf i ett ohyggligt Hål i Staden, men hade öfverlemnat en åt en dylik qvinna på Söder, som med icre oäkta barn dvaldes i ett dylikt kyffe. Hör fick gossen göra barnpigetjenst. Han fick bära och vårda de andra barnen, medan qvinnan tillbragt sitt lif 1 de afskyvärdaste laster. Imellanåt skickades han ut. för att tigga. Då föreståndaren för trasskolan inträdde i detta gräsliga hem för att få gossen till skolan, öfverfölls ban af de gröfsta tillmälen af qvinnan och en mängd andra, lika usla varelser. Slutligen har det lyckats honom att få gossen i skolan. Han kan nu läsa och börjar resa sig ur det tunga slafveri, hvartill en onaturlig moder dömt honom. 3 En gosse, helt och hållet saknande föräldravärd och hem, hade för stöld en tid varit insatt i fängelse. Han dömdes till kröppsaga i hemmet. Men som han hvarken hade föräldrar, målsmän eller hem, så ålades föreståndaren för trasskolan att verkställa exekutionen, som han också, med blödande bjerta och på gossens enträgna och med tårar beledsagade böner, för några dagar sedan åtog sig. Hyarför? — Jo, för att rädda gossen från den omenskliga bohandling, som han eljest skulle håfva blifvit underkastad. Ty, då en dylik olycklig varelse icke har nägon anhörig, som kan slå honom, så nedföres han under rådstugån och en soldat af stadsvakten kommenderas att utföra bestraffningen, som upphör, då barnet blifvit sönderpiskadt, hvarefter det lemnas på gatan, utan skydd, utan vård. Snart begår han nya stölder, får ny bestraffoing och så fortgår det är efter år, till dess han uppnått 15 är, hvarefter han intages på Längholmen, 4, Under träkajen vid Stadsgården finnas stora Öppningar mellan stockarsa. Smutsigt Vatten från södra bergen nmedrinner dit genom springorna i träbron. Isynnerhet vid regntiden bilda de små gyttjepölar. — Fn kall och: ruskig afton förliden, höst förmärktes uti en af dessa hålor n mörk, oformlig massa, som vid närmare betraktande syntes röra sig. Den befanns också utgöra lefvande varelser, större och mindre gossar, hvilka, insvepta i gamla och trasiga bastmattor, der hade sökt skydd mot den katia nattluften och för polisens efterspaningar, samt lågo hopkrupna tillsammans. Det smutsiga vattnet hade genomdränkt den usla betäckningen och deras ännu uslare beklädnad. Ibland dessa olyckliga träffades äfven en 13-årig gosse, som någon tid besökt folkskolan, men lemnat den och nu strök omkring natt och dag, utöfvande de djerfvaste stölder. Han blef också siutligen dömd till kroppsaga i hemmet. Tidigt en morgon väcktes barnet, som då låg hemma hos modern uti ett smutsigt, afskyvärdt näste, af en från polisen utskickad, med befallning till. modren att verkställa bestraffningen. Gumman, supig och i alla afseenden djupt förfallen samt ursinnig att på detta sätt blifva störd i en dvala, hvaruti ruset hade försänkt henne, rusar då upp, fattar gisslet och störtar sig öfver det olyckliza offret för hennes egna laster. Den mörka och kusliga höstmorgonen, den vämjeliga bostaden, den förfärliga qvinnans vilda blickar, gossens jemmerskri och hans under det sönderslitande gisslet skälfvande lemmar bildade en tafla af så fasaväckande beskaffenhet, att till och mod tjenstemannen, som var beordrad att öfvervaka bestraffningen, icke kunde uthärda dess anblick... Han gick ut på gatsn och — gret. Lagen hade gått i fullbordan. Samhället var blidkadt. — Grymma ironi! — I lagkloke, som sträfva att förmildra straffen och förvandla fängelserna till räddningsanstalter:; hafven I intet förbarmande med dessa arma barn, vilkas största fel måhända är, att ifrån dena stund. då deras törata hlick upnfångar lyset