OO nn siskt mönster, utveckla sig öfver hela Europa. O, du arma mensklighet! Nyss vittne till att en beräknande skurk och framgångsrik usurpator uppeldat ett lättrördt folks och äregiriga fraktioners dåligaste drifter till bildande af en omåttlig lyxarmå, för att kunna begågna ten såsom gendarmeri till hans egna planer och nytta; att han, sedan denna armå visat tecken till myteri och otrohet mot sin afslöjade herre och sjelf fallit offer för de stora stående härarnes historiskt oundvikliga öde, demoralisation och oduglighet till och med: för sitt yrke, med endast den aldra sämsta sidan deraf, eller vilåbeten och öfvermodet, i behålk— samme usurpator har gripit första lägliga tillfälle att, med ett lika stort öfvermod som brist på förutseende och undseende för alla menskligare känslor, söka göra sig af med en stor del af denna i fin organisation lika ruttna som förkastliga armåskapelse och samtidigt försvaga och bringa förderf öfver ett helt grannfolk och dess styrelse — låter du nu indraga dig i allt större elyckor! Genom uppsättande af sitt kolossala regeringsgendarmeri, såsom man i sjelfva verket borde kalla det andra kejsardömets armå och det har visat sig att den ej annat var, gaf Napoleon III första anledningen till nuvarande skede af kulturförbistring i Europa. Inseende att grannfolken framdeles hade allt att frukta för sin frid af denna arm, tvingades de tyska makterna och i första rummet Preussens regering, som väl begrep att i följd af traditionerna från 1814 och 15 första slaget måste gälla detta sednare land, att uttänka ännu större och kraftigare krigsmedel för att skydda sig — och de lyckades mera än väl. Hvad var i sjelfva verket Preussens och Tysklands krigsmakt, när den af danskarne lät slå sig och tvingas till fred 1852 emot nu? Först sedan Bismarcks förslagna hufvud, såsom preussisk minister i Paris, både uppfattat den fiendtliga stämningen der, det för framtiden olycksbådande skräflet af kejsarens kreatur samt den svaga organisationen under en med häpnad slionde yta — och blifvit den ledande kraften i sitt hemland, skapades emot Napoleon don preussiska och numera tyska krigsförfattningen, hvilken, sedan den i 3 krig kort. efter hvarandra visat hvad den förmår, nu anses hota hela Europas lugn. Den amdra cesarismen i Frankrike, en icke tidsenlig ;karrikatyr och af tidsomständigheterna fullkomligt opåkallad efterapning af den första, hvars öde den så mycket säkrare måste dela, har nu på samma för folken utan tvifvel olycksdigra bana inledt den preussiska imperialismen, hvilken såsom en centralmilitarism hotar Europas alla länder lika åt alla håll ). Detta är nu den aflägsnare olycka som mannen af den 2 decomber drog öfver Europas samhällen, hvilka då helt kortsynt i hans uppträdande blott sågo ett samhällets sjelfförsvar mot kommunismens och socialismens dimmiga läror, dem något så när upplysta menniskor borde betrakta mera med medömkans än med fruktans känslor. -Napoleonismen, numera slagen till jorden, blef detta i första rummet ej af tyskarne, utan fastmera af sin egen falska riktning mot tidsandan och fre3) Vi tro icke att den hotar Europas alla länder, men möjligen Ostorrikes tyska delar. DEN . Ne