Dagens Nyheter – 9 februari 1871, sida 1

2 TT -— Jande dagen tager man dess hud. Vill man afdagataga ett lejon, gör man således klokast uti att rigta skottet mot magen; detta är till och med bättre än att sigta på hufvudet, då man kan råka illa ut, ifall skottet ej är ögonblickligt dödande. Hufvudsaken är emollertid att om man låter bli att anfalla lejonet, får man också sjelf i de allra flesta fall vara i fred för detsamma. Den 17 sändes några damarer till en flod vid namn Okarapura, för att se efter om icke der funnes några elefanter. De återkommo och berättade att de invid floden funnit många elefantspår, hvarför vi följande dagen till häst begåfvo oss dit. Den 19 voro, vi vid vår bestämmelsort. Vägen var icke synnerligen besvärlig; vi sågo många spår af elefanter, men mest lejonspår. Ett lejon sprang upp knappt 2 fot från hr Greens fötter, men han säg det ej förrän djuret var utom skotthåll. Flera jamsbockar skötos. Vi lägrade oss vid floden, men inga elefanter kommo till vattnet; i stället hade vi nöjet att hela natten höra den sköna musik som lejon bruka åstadkomma, så att vi verkligen ej voro i stånd att få en blund i våra ögon. ; Den 20 genomströfvades vassen i alla möjliga riktningar, utan att några elefanter syntes till: Men på eftermiddagen kom en åf damarerna och sade att han sett en elefant