Dagens Nyheter – 29 december 1870, sida 1

a bevisar att preussiska regeringen utan tvekan ämnar låta tyska folket bära de ökade bördor som Paris fortsatta motstånd medför. Om det är sannt att den ökning af tyska armåernas stridskrafter, som nu för tillfället påfordras, icke öfverstiger :60,000 man, kan densamma ej sägas vara alltför stor, och icke heller kan dessa truppers uppträdande på krigsskådeplatsen anses ha onödigtvis påskyndats. Vi måste akta oss för att bedöma det värf som nu är de tyska armåerna förelagdt efter hvad vi bevittnade under början af fälttåget. Ingenting som nu kan inträffa skulle förmå att minska glansen af de tyska generalernas och soldaternas bedrifter vid Forbach, Vionville, Gravelotte och Metz. Dessa bedrifter tillhöra redan historien. Men kriget föres nu under helt andra vilkor än dem som bestämde dess gång i augusti och september månader. Tyska armåen torde icke vara mycket mindre nu än den var då, men dess styrka är förringad genom skingring, likasom flodens kraft försvagas då dess vatten stiger öfver bräddarne ooh utbreder sig öfver en vidsträckt yta. Endast de garnisoner och mindre truppafdelningar, som tyskarne underhålla för att skydda sina ställningar och hindra kommunikationernas afskärande, skulle, om de samlades, bilda en stor armå. Det vigtigaste förhållandet är att, på samma gång de ofta återkommande striderna reducera deras aktiva armåer äfvensom belägringsarmån vid Paris, på samma gång blir den uppgift de ha att fylla allt större och svårare. Paris har nu utan allt tvilvel många — kanske 100,000, kanske 150,000 flera verkliga soldater, mån som utan att vara oförnuftiga kunna med tillförsigt gå mot fienden, än staden hade vid belägringens början. Men deremot kan de belägrandes antal icke ha i någon nämnvärd grad ökats. Disciplinens bibehållande och daglig krigsöfning i tre månaders tid ha burit frukter. Samtidigt ha Paris befästningar blifvit i oerhörd mån förstärkta, så att vi anse ett anfall på dem med syftemål att bereda belägringsarmån inträde i staden omöjligen kunna lyckas. MHärförutom har försvarscirkeln utvidgats icke obetydligt. Batterier och jordverk ha flyttats allt närmare belägrarnes linier, företrädesvis under skydd från de sydvestra, södra och sydöstra fästena. Man tror att fransmännen inom fjorton dagar skola kunna nå med sina granater till Versailles. Somliga af dessa förskansningar ha till ändamål att bereda de belägrade flera och lämpligare utfallspunkter; men deras förnämsta värde ligger deri att de nödvändiggöra en utvidgning af belägringscirkeln, så att belägrarne måste antingen använda mera trupper för att underhålla cerneringen eller också finna sig vid att se cerneringslinien alltmera förtunnas. Under det att förhållandena äro sådana vid Paris, äro de öfriga tyska armåerna fullt sysselsatta. Vi sågo nyligen att prins Fredrik Karl genom hårdnackade strider lyckades upprifva Loire-armn; men han vann i sjelfva verket derigenom intet. Hr Gambetta bildade af denna armås fragmenter två nya härar, den ena under general Bourbakis och den andra under general Chanzys befäl. Hade franske krigsministerns tillgång på folk icke varit obegränsad, skulle denna åtgärd icke ha kunnat betraktas annat än såsom en stor olycka för Frankrike. Men. nu är i stället Chanzys arm6 förstärkt och representerar faktiskt den förra Loire-arm6n, under det att Bourbakis armå, som har en ypperlig operationsbasis och en under alla förhållanden säker reträttlinie, uppmärksamt följer tilldragelserna på norra flodstranden, i hopp att prins Fredrik. Karl skall låta sig lockas af Chanzy bortåt le Mans eller Conlie, så att vägen blir lemnad öppen för Bourbaki och denne således oförhindrad att marschera bakom prinsens rygg mot Paris. Prinsen synes emellertid ej vara böjd för att förverkliga detta hopp, ty, som vi sågo i går, öfvergat han Cherlinien och motstod !fre