Dagens Nyheter – 29 december 1870, sida 1

stelsen att framrycka till Tours, för att i stället använda sina trupper för hvad de äro ämnade till, nemligen att spärra vägarne till Paris. Men det är tydligt att han, för att uppfylla detta ändamål behöfver förstärkningar. Hans divisioner, hvilka voro temligen försvagade redan då de lemnade Metz, ha under vägen och genom svåra förluster under de seånaste striderna ytterligare reducerats, Alla dessa omständigheter bör man behålla i minnet, då det gäller att döma om betydelsen af de händelser, som dag efter dag berättas. Ingen torde ha mindre öppen blick för deras stora vist än den utomdentligt skicklige general som hitills beredt de tyska vapnens framgångar. Härutinnan har tyska folket otvifvelaktigt en borgen för att ingen åtgärd, som försigtigheten bjuder, skall bli uraktlåten. Tysklands resurser äro nog tillräckliga till att åvägabringa Paris intagande, äfven om ännu två å tre månader härför skulle behöfvas. Men huruvida nationens vishet vill sanktionera och dess allmän-anda underlätta de uppoffringar, som helt visst komma att erfordras för vinnandet af en fullständig framgång, det är en ytterst vigtig fråga; som vi måste öfverlemna åt upplysta politiska iakttagare och åt händelserna sjelfva att besvara. Mort Avron. Om denna punkt, som beskjutes af tyskarne, skrifves från det sachsiska högqvarteret till Times den 15 d:s: . Såsom ni vet, skred man först helt nyligen till arbetet att göra Mont Avron till ett fäste. Det är kanske nu det starkaste och förvisso det mest besvärande på norra linien. Jag har omtalat, huru det arbetade under utfallet den 30 november, huru mycket det förstärkts mellan denna dag och den 2 dec. och huru det angrep tyskarnes ställningar på båda sidor om Marnefloden. Men sedan dess ha ytterligare flera batterier, bestyckade med fältartilleri af ofanvlig skottvidd, uppförts på denna höjd, och sistlidne natt var kanonernas dunder fruktansvärdt tydligt här i byn Le Vert Galant. Avron bestryker hela Marnedalen, men detär mycket ärelystet och vill bestryka en ännu vidsträcktare och aflägsnare linie af landet. Hvarför fransmännen tillätos göra detta fäste till hyad det är — hvarför de tillätos att der uppföra de första batterierna — det kan jag ej förstå Med all aktning för de stora hufvuden, som. tänka för de tyska armåerna, vågar jag likväl uttala den åsigten, att det var ett misstag. En tysk officer skrifver från de trakter, der Garibaldi håller Badensarne stången: Under vårt vidare framryckande i Frankrike finna vi folket vänligare och mera tillmötesgående än i Lothringen. Garibaldi och hans armå hata de mer än oss, och för friskyttar ha de en helsosam skräck, derför att de väl veta att hela byar straffas hårdt, om friskyttar visa sig inom deras område. I enstaka byar försäkrade mig till och med invånarne att mairerna icke fördrogo att friskyttar uppehöllo sig inom deras områden, derför att de icke ville att deras hus skulle nedbrännvas. Trots allt detta antager kriget en allt grymmare och mera barbarisk karakter. Så sköts t. ex. den 12 dennes Nogent vid vägen från Chaumont till Langres i brand af westfaliska artillerister. I Nogent hade nemligen från ett och annat hus skjutits på tyska trupper, och då en större afdelning afsändes för att tukta staden bärför genom utskrifvande af en lämplig kontribution, sköts också på denna och afdelningen fördrefs till och med från den lilla staden. En förfärlig hämd blef följden af detta. Den 13 dennes på morgonen infördes sex friskyttar till Chateau Villain, hvilka hade skjutit på våra förposter och till och med dödat n soldat, och detta från ett bakhåll. De vo icke uniformerade och sågö förfärligt förvil.