Dagens Nyheter – 27 september 1870, sida 2

ätta dagar derefter skickade han mig till sjög med en skonert, som fördes af en af våra grannar. Luftombytet skulle göra mig godt, trodde han. Efter förloppet af sex månader kom jag tillbaka, magrare än en nötskrika, men kärare än förut. Minnet af Claudine var, så till sägandes, en sakta eld vid hyilken jag stektes. Jag blef till sist så galen, att jag icke frågade efter hvarken mat eller dryck ; och jag tror också att hon höll af mig en smula, emedan jag på den tiden var en stark och rask pojke, som mer än en flicka hade godt öga till. Då far min såg att ingenting hjelpte och att jag var på god väg att dö i förtid, fann han till sist rådligast att låta mig få min vilja fram. En qväll, då vi kommit hem från fisket och jag satt till bords, utan att röra vid maten, sade han till mig: Nå, så gift dig då med gatstrykerskan, så att det någon gång blir shit på det här eländet. Jag kommer såväl ihåg dessa ord ; ty jag blef utom mig af yredo öfver att höra min käresta tituleras på detta vis, så att det riktigt kliade i fingrarne på mig; jag skullo ha velat slå ihjäl min egen far, så förtörnad var jag ... Men det bär på tok, då man tager hustru mot föräldrarnes vilja; det har jag sedan fått erfara. Den förträfflige sjöbussen fördjupade sig i sina minnen. Han hade förmodligen redan glömt hvad det var han skulle berätta.