Dagens Nyheter – 21 september 1870, sida 2

— 499 återkomst, emedan jag har ett högst vigtigt ärende till honom. Jag är grefve de Commarin. Knappt håde den gamlo officeren hört detta namn uttalas, förrän Han släppte stolen, i hvars ryggstöd han ännu höll, och. rätade ut sig till sin fulla längd. En blixt af vrede frambröt ur hans ögon, och ofrivilligt gjorde Han en hotande åtbörd. Hans läppar rörde sig, såsom ämnade han tala; men förmodligen lyckades han lägga band på sina upprörda känslor, ty tigande och med sänkt panna närmade han sig fönstret, Hvärken grefven eller de båda andra männen gåfvo akt på dessa rörelser, Deremot undgingo de ej Claires uppmärksämhet. Medan fröken dArlange, helt försagd, satto sig på den framflyttade stolen, giök grefven, söm sjolf var temligen förlägen, till den plats der presten stod och frågade denne med låg röst: — Hurudant är nu fru Gerdys tillstånd, var göd och upplys mig derom, herr abbe? Doktorn, som hade ovanligt goda öron, hörde frågan och nalkades hastigt, Det var honom särdeles angenämt att få tala med en så betydande person som grefve de Commarin. Derför skyndade han sig att svara: — Efter all sannolikhet, hr grefve, komz mer hon icke att öfverlefva dagen. Grefven förde handen till sin panna, såsom