— MMMM MMMM Få af de krig, med hvilka menskligheten varit af samvetslösa monarkersi: ärelystnad hemsökta, hafva frambringat så öväntade och så stora resultater som det, hvilket nu härjar ett af Europas skönaste länder och sänkt i sorg hundratusentals familjer uti en annan lika odlad stat. Ingen trodde för 6 veckor sedan annat än att vid derna tid franska armån skulle som segrare ha intågat i Berlin; i dess ställe är Paris kringrändt af den anfallva maktens härskaror. Om det förra alternativet inträffat, skulle Napoleons dynasti ha varit för lång tid befästad på franska tronen och dermed Frankrikes ofrihet sämt verldens moraliska förderf gifna. I stället sitter nu fången från Ham internerad på ett preussiskt slott och en styrelse af hederliga män leder Frankrikes öden. Allt hopp för Frankrike att arröndera sig intill Rhen genom eröfring af preussiska landskap är tillintetgjordt. Och Napoleons seger, ifall den följt hastigt på en inmarsch i Tyskland, skulle ha varit medlet att äfven upprätthålla den nyss ofelbar förklarade påfven i hans välde öfver den katolska kristenheten samt derigenom äfven det andliga mörkret i alla de Jatinska staterna. I dess ställe står nu en italiensk krigshär färdig att besätta Rom, göra det till Italiens hufvudstad och inskränka påfven till att vara en aflönad primas i den allena saliggörande kyrkan. Ingen kan annat än känna djup smärta öfver de lidanden, det af naturen så rikt begåfvade franska folket undergått för att dessa resultater skulle åt det och åt verlden vinnas; men franska folket har mer än en gång förr lidit för menskligheten och likväl bibehållit eller återtagit sin plats som den första bland stormakterna, medan det aldrig förlorat sin ställning som Enropas mest älskade nation. Man har ingen anledning att heller nu misströsta om Frankrike, ehuru hårdt pröfvadt det än är. Franska folket skall framgå ur striden, luttradt och renadt, till vida mera lysande öden än det hittills haft; och liksom Österrike pånyttföddes genom nederlager 1866, hvilka tvungo dess regent att öfvergifva den personliga styrelsens system, så skall ock Frankrike, genom en oberoende representation och en vald president sjelf ledande sina angelägenheter, förkofra sig i moraliskt, intellektuelt och materielt hänseende. Den nuvarande styrelsen tyckes ha insett, att för att vinna dessa stora mål är en snar fred nödvändig, som ger republiken fria händer att bota refvorma af en slösande och korrumperad förvaltning. Det vill-synas som skulle denna provisoriska regering vara mera böjd nu än för åtta dagar sedan att ingå på sådana vilkor, som, utan att minska Frankrikes område, dock skulle vara egnade att tillfredsställa segraren. Härtill torde otvifvelaktigt hr Thiers råda, då han nu återkommit från London med visshet om att intet slags understöd är derifrån att vänta under en minister, hvilken, liksom Förenta staterna, har satt non-intervention Som första regel i programmet för sin utländska politik, emedan historien lärt att en inter