ar en del nödvändighetsartiklar, Och öfverflö det af andra, som voro af mindre vigt, ryck ningar hit och dit,.nödfallsåtgärder, allt dett: under en förvirring, ,som tydligen ådagalad att vi icke värit förberedda; Samtidigt här mel hafva vi insett att framgången, nvarmec vi blefvo gynnade, skulle varit oss mindre be. stridd, kanhända också mera afgörande ffår olitisk-militärisk synpunkt, om våra truppei hade stridt med lika mycken ordning och me. tod Som hänförelge. . Dessa fakta äro i sanning betänkliga. Så väl för förberedelserna tilt krig som för sjelfva kriget finnas grundreglor; från hvilkar man aldrig utan våda kan afvika. Är. det då icke en oafvislig pligt-att framhålla faran :af den glömskar hvari dessa sanningar käfva fallit ? Efter att hafva skildrat den blinda tillit man i Frankrike hyste till ärmens ofelbarhet, huru i lagstiftande församlingarne och blöndsallmänheten ideligen upprepades de fest lysande bevis till bekräftelse på denna föreställning samt huru den som vågade uttala en i någon mån skiljaktig mening bemöttes. med misstro och förakt, yttrar han: Samtidigt tog man. för afgjordt att den preussiska mili irorganisationen, som skapade endast unga soldater och betungade älla samhällsklasser, var svag, och att den preusiska hären icke skulle hålla stånd; när hon mötte fienden.. Vid krigsskolan i Metz förelästes: att den preussiska armön, hvars tjenstgöringstid är kort, är i det hela endast en landtvärnskola. Den är en förträfflig organisation på papperet, men af tvetydig nytta för försvaret och alldeles otillfredsställande -under den förStas tiden af ett anfallskrig. Österrike, hvars befolkning uppgår till 37 millioner, har en stor och vacker armå, hvars. organisation står längt framom de preussiska och ryska arm6ernas. Österrike: intar näst efter Frankrike första rangen såsom militärmakt. Så förelästes vid Metz, ända tills man väcktes af de snabba krigshändelserna 1866, sem kröntes med det afgörande slaget vid Sadowa. . Efter att-hafva beklagat tillvaron af den massa föråldrade och bvarandra motsägande krigsförfattningar, utgörande mer. än 150 stora volymer; som hvarje regemente måste släpa med sig, klandrar han 1855 års friköpningslag.. . Om densamniayttrar han: vi Genom den försvann ur folkmedvyetandet vanan. vid och ända till tanken på personlig värnbepligtyhvilken numera kunde aflösas med en lägligt fastställd pefiningesumma. Familjens hela uppfinnvingstörmåga och alla besparingar ansträngdes, nu för att anskaffa denna summa, och spekulanter erbjödo härvid sin hjelp på mångahanda sätt... Den personliga värnepligten blef sålunda mer och mer. öfverflyttad på den aldra fattigaste delen af befolkningen, Äfven för den fattigaste.blef det en möjlighet att undandraga sig denna medborgerliga pligt genom försäkringsbolag, hvilka upptogo bland andra olyckor äfven militärtjensten. Inom tidningspressen arbetades för, att staI ten skulle öfvertaga dessa. lönande försäkringsbolag, som skulle betäcka utgifterna för motgångar af alla slag, såsom eldsvådor, öfversvämningar, hagel, och krigstjenst m. m. Hur kan det under sådana förhållanden, frågar Trochu, vara möjligt för den franska härens moralitet, änsteende och värdighet att ega Bestånd? Hur skulle militärandan i landet Kunna vidmakthållas under infiytandet af sådana läror? . Med en förkastelsedom öfver gamla sol)dater, hvilka traditionerna och litteraturen smyckat med en mot verkligheten icke syarende.gloria, yttrar han: Historien visar oss,.att hos de folk, som grundat sin storhet genom krigiska bedrifter, vapenärsn och-med-den-landets säkerhet från och med den dag då krigstjensten förlorade sin karakter af personlig skyldighet för begränsad, tid, och öfvergick till ett näringsfång för soldater, hvilka till större delen grånade inder fanan. Slutligen vilja vi anföra hvad denne frisinnade och erfarne krigare yttrar om ett örsvar, . grundadt uteslutande på allmän rärnepligt. Alla häröfver uppgjorda förslag, äger han, kunna sammanfattas till hufvudakligäst tvehne, nemligen: det som utträcker den personliga krigstjenstgöringen till la tjenstdugliga unga män, som e enligt låg ro befriade med en tjenstgöring begränsad UW en jemförelsevis kort tid; — samt det slag som till krigstjenst upptager endast en af de unga männen, men under en betydgt långvarigare tid. mm N Detförstnämnda, så äro Trochus ord, är obestridligt det rättvisaste och med tiden, ) kl et vill säga, då det hunnit ingå och slå rot det allmänna tänkesättet, äfven det bästa. e soldater som härigenom erhållas äro viserligen unga, kanske alltför unga, men denna lägenhet :godtgöres af många fördelar, hvilka n g i korthet vill antyda. Andan i armen uj inner betydligt på, att alla sönerna af de äf ttigaste. såväl som af de förnämsta familrna tjenstgöra gemensamt under fanan. Ungbe omen af. alla klasser vänjes härigenom till ) tu dnad och uppmärksamhet, och på samma ni ing systemet gifver spänstighet ät armån, gi sjer det befolkningens moraliska egenskaper h ingjuter i hela samhällskroppen en mili) 52 sk anda och -ett militäriskt ordningssinne. i sålunda uppsatt krigshär skulle medföra ) de mu större. fördelar, om. dit så ordnades 1-0) t en bestimd gräns uppdroges mellan den År tiva armens (öch dess reservers) åligganden; h mellan, den tjenstgöring, som tillhör den ) CA entliga feserven (landtvärnet), hvilken sedne re endast vid utomordentliga fall borde föka! ; utom landets gränser, samt 2:0) att för de het ga män, som icke ämnade fortsätta banan om militäryrket, tillfälle öppnades att efter ; års tjenstgöring, och under vissa vilkor,