Dagens Nyheter – 17 september 1870, sida 2

REN trädgårdsporten, hvilken vetter åt en nästan alltid folktom gata. För att underrätta mig om sin närvaro borde han bulta på denna port, när klockan slog 9 i Invalidkyrkan. Min farmor hade till denna afton, det visste jag, inbjudit flera af sina väninnor; jag tänkte att jag genom att föregifva illamående lätt skulle kunna lemna sällskapet, och vidare räknade jag på att fru dArlange skulle vilja behålla fröken Schmidt hos sig . .. — Förlåt mig, min fröken, afbröt henne herr Daburon, hvilken dag skref ni till herr Albert? — Det var på tisdagen. — Kan ni erinra er, vid hvilken timme på dagen brefvet afsändes? — Klockan mellan 2 och 3, om jag mins rätt. — Tack, min fröken! . . . Fortsätt, jag ber er. — Allt hvad jag förutsett, återtog Claire, inträffade; och en liten stund före den utsatta tiden begaf jag mig ned i trädgården. Jag hade lyckats skaffa mig nyckeln till den lilla porten, och jag skyndade att försöka om den passade till låset. Men, tyvärr, var det sistnämnda så rostigt, att jag förgäfves gjorde alla ansträngningar för att vrida om nyckeln. Jag begynte förtvifla, när klockan slog 9. Vid det tredje slaget bultade Albert på porten. Genast berättade jag för honom det ledsamma förhållandet, och jag kastade nyckeln öfver