Dagens Nyheter – 17 september 1870, sida 2

kunde, han visserligen undvek fångenskapen för egen räkning men öfvergaf tappra soldater, som hela dagen trotsat döden under bans befäl; inseende tillika, att han genom ett sådant handlingssätt illa uppfyllde det uppdrag såsom general en chef, hvilket slumpen lagt i hans händer, beslöt han sig för att stanna i spetsen för hären, att dela allas öde och att sätta sitt namn under denna kapitulation, hvilken sålunda genom en oförtjent olycka, en oförutsedd katastrof, gjort slut på en den mest lysande militäriska bana. General en chef, utan att vara det, motarbetad i sina planer, sina order, af en suverän, hvilken han icke ännu vågade visa olydnad, illa understödd af modfällda generaler, hvilkas namn jag skall förtiga af blygsel öfver dem, af generaler i synnerhet, hvilka genom sitt inflytande på kejsaren bestämde honom för att motsätta sig att de honom omgifvande trupperna följde sin öfverbefälhafvare, den tappre Wimpffen, oaktadt de förhoppningar att kunna rädda armn som ingåfvos denne af de framgångar, hvilka vunnits af den oförskräckta general le Bruns kår; oförmögen slutligen att endast med hjelp af denne general och stabsofficerarne samla trupperna, hvilka ganska snart erhållit kännedom om det af kejsaren tagna steget och dessutom sågo parlamentärflaggan, trodde sig generalen böra, efter en högtidlig protest, offra sig sjelf för härens räddning I slutet af brefvet redogöres för några yttranden af general Wimpffen om orsakerna till de franska vapnens nederlag. Dessa nederlag förklaras först och främst deraf, att det preussiska artilleriet är det franska långt öfverlägset, skickligare användt och bättre serveradt. Tyskarne skicka aldrig fram sitt infanteri, förr än de öfversållat motståndarne med ett hagel af projektiler. Det medgifves dernäst, att den preussiska armån är bättre disciplinerad än den franska. Äfven lofordar Wimpffen preussarnes fälttjenst under marschen. Deras marschordning är sådan, att de icke utsättas för öfverrumplingar, men tvärtom med lätthet kunna öfverraska en motståndare, hvilken är så försumlig beträffande denna detalj af krigföringen som vår armå. Med hänsyn till intendenturen, isynnerhet anskaffningen af proviant, stå preussarne äfven öfver fransmännen. Generalen anser det nu vara klokast att öfvergifva det stora kriget; mån borde, enligt hans mening, inskränka sig till försvaret af Paris, undvika större drabb ningar på öppna fältet och söka att utmatta preussarne genom att ständigt oroa dem med småstrider och guerillafäktningar. Bazaines utfall från Metz. (Ur ett bref från en tysk soldat d. 4 sept.) Efter åtskilliga skärmytslingar inträdde stillhet under de sista dagarne af augusti. Från vår position sågo vi icke mer fienden; blott från den närmre Julien-skansen märkte vi dunkla massor samla sig, hvilka dag efter an nan blefvo tätare. Så mnalkades den 31 aug. Vi suto kl. 3 om morgonen vid vårt kaffe, tjocka moln lägrade sig på de närliggande bergen, då plötsligt en granat susade genom luften och nedföll straxt bakom vår by. Genast slogs larm, men intet nytt skott följde och vi bråkade våra hjernor med hvad denna granat hade att betyda. Det var ett signalskott. Kl. 9 på morgonen anmälde vår utpost på kyrktornet, att ofantliga truppmassor syntes röra sig från skansen S:t Julien åt Saarbruäcksvägen; vi ryckte genast in i position. Då dimman skingrade sig, sågo vi fienden i mörka massor röra sig framåt på nyssnämnda väg, för att genombryta våra linier. Under allt detta försökte hela den i Metz inneslutna marskalk Bazaines armå ett utfall, för att förena sig med Mac Mahon, som skulle rycka fram från nordvest. Men äfven der stodo våra trupper; de bakom, nedanför och omkring oss liggande höjderna voro späckade med batterier och der bakom stod vårt landtvärn i reserv. Elden begynte vid pass kl. half 3. Fransmännen innehade en god ställning, emedan deras marsch skedde på en betydande höjdsträck ning, medan vi alla stodo långt nedanför; till höger och venster nedföllo granaterna, infanterielden öppnades, men fransmännens hufvudanfall riktades icke direkt på oss, utan venster om oss i riktning mot den 1:sta armåkåren. Striden rasade häftigt på alla håll. Mellan kanonernas dån och gevärens smattrande rasslade mitraljösernas egendomliga Jjud. Fienden drog sig allt mer åt venster och således emot oss. Det blef natt och flera byar stodo i lågor. Mot kl. half 9 blef det nedom oss stående 81:sta regementet inveckladt i elden. Man kämpade häftigt om besitt