Victor Hugos manifest till tyska folket. Tyskar! den, som talar till er, är en vän, Det är tre år sedan, vid tidpunkten för 1867 års exposition, jag ur djupet af min landsflykt helsade eder välkomna i eder stad. öHvilken stad? Paris. Ty Paris tillhör icke oss allena. Paris är edert, lika mycket som vårt. Berlin, Wien, Dresden, Minchen, Stuttgart äro edra hufvudstäder; Paris är eder medelpunkt. Det är 1 Paris, som man känner huru Europas hjerta slår. Paris är städernas stad, Paris är menhiskornas stad. Det har funnits ett Athen, det har funnits ett Rom, och det finns ett Paris. Paris är ingenting annat än en ofantlig gästfrihet. I dag återkommen I dit. Huru? Såsom bröder, liksom för tre år sedan? Nej. Såsom fiender. Hvarför? Hvilket är detta sorgliga missförstånd? Två nationer hafva bildat Europa. Dessa två nationer äro Frankrike och Tyskland. Tyskland är för vesterlandet det, som Indien är för österlandet, ett slags stammoder: Vi vörda henne. Men hvad är det då, som sker? Och hvad vill detta säga? Detta Europa, som Tyskland har danat genom sin utvidgning och Frankrike genom sin utstrålning, detta Europa vill Tyskland i dag förgöra. Är det möjligt? Tyskland skulle förgöra Europa genom att stympa Frankrike. Tyskland skulle förgöra Europa genom att förstöra Paris. tvervägen ! Hvadan denna invasion? Hvadan dessa vilda ansträngningar mot ett broderfolk? jö Hvad hafva vi gjort eder? ; Detta krig, är det väl från oss det kommer? Det är kejsardömet, som har velat det, det är kejsardömet, som har gjort det. Kejsardömet är dödt. Och väl det. mt hafva ingenting gemensamt med detta ik. Det är det förflutna, vi äro framtiden. Det är hatet, vi iro vänskapen. Det är förräderiet, vi äro uppriktigheten. Det är Capua och Gomorrha, vi äro Frankrike. Vi äro den Franska Republiken! Vi hafva till valspråk: Frihet, Jemurkhet, Broderskap; vi skrifva på vår fana Europas förenta stater. Vi äro samma folk som ni. Vi hafva haft Vercingetorix, liksom I hafven haft Arminius. Sanima förbrödringens eld, stråle af himmelsk förening, genomtränger det tyska hjertat och den franska själen. Detta är så sannt att vi säga eder: Om olyckligtvis er villfarelse skulle drifva er till ytterliga våldsamheter, om I anfölien oss i denna herrliga stad, som Europa på visst sätt anförtrott åt Frankrike, om I belägraden Paris, skulle vi försvara os3 till sista man, skulle vi af alla krafter strida mot er; men det förklara vi er, att vi i alla händelser skola fortfara att vara edra bröder; och edra sårade, veten I hvar vi skola lägga dem? I nationens palats. Vi anvisa på förhand Tuilerierna till sjukhus för de preussiska sårade. Dör skola de vårdas bland edra tappra soldater som blifva tillfångatagna. Dit skola våra qvinnor gå för att sköta och hjelpa dem. Edra sårade skola vara våra gäster, de skola behandlas kuvgligt, och Paris skall mottaga dem i sin Louvre, Det är med denna broderlighet i hjertat vi skola möta er i striden. Men denna strid, tyskar, hvilket förnuft ligger deri? Den är slut, emedan kejsardömet är rn cn KR MR je rr I LE RT RR NUR RR HAR ÄR BR VE 0 SÅ NAR