Dagens Nyheter – 1 september 1870, sida 1

RR RR nd gifna till plundring. Officerarne äro oförskämda mot befolkningen, som skall föda dem, och soldaterna äro brutala. Den tyske soldaten, som ofta får nöja sig med en brödbulle, för ingenting med sig. När han kommer är han i högsta grad utsvulten, och han tager derför också allt, hvad han kan få, ända från spanmål till potatis. Han för med sig endast en sammanrullad kappa, hvilken han bär öfver axeln; i två läderfickor, hvilka hänga vid höfterna, bär han sina patroner; på skuldran har han ett tändnålsgevär. Hans officerare låta honom marschera fort och tyst. Armån avancerar i stora massor på en gång. När rasttiden kommer, stannar denna flod af menniskor vid första signalen. Soldaterna få lägga sig på stället der de stå. Finnes någon halm i närheten, kommer denna väl till. pass: finnes endast boss, tages den också till godo. Ni kan sjelf föreställa er huru så utrustade oldater sno omkring. På stridsplatsen sätta officerarne, af hvilka nästan alla äro adelsmän, en ära uti att vara främst; de stupa också i hundratal. Ni vet, huru omsorgsfullt utarbetade de tyska kartorna äro. Hvarje officer medför en sådan, och med ledning af den marscherar han fram genom Frankrike, lika säker, som en fransman i sik trädgård. Dessa kartor angifva alla skogar, ja, till och med de minsta, samt de vägar, som genomkorsa dem. Regementena kasta sig ljudlöst som en flock ulfvar i skuggan af träden och först när de lemnat platsen, märker man att de varit der. För mycket mod. Vår arms olycka (la plaie de notre armåe) — skrifver en fransk officer — är bristen på disciplin. Vid Wissembourg lyssnade soldaterna ej till något kommando ; de störtade sig blindt och dåraktigt, samt i den fullkomligaste oordning på fienden, och general Douay. kastade, då han såg att allt var förloradt, ifrån sig tyglarne och gaf sig med dödsförakt in i den hetaste striden. Hans död var ett sjelfmord. . Vid. Reichshofen samma besinningslösa tapperhet; bredvid mig slogos kyrassierer, hvilka i sitt raseri och trots officerarnes alla förmaningar plötsligt suto af, kastade af sig hbjelm och harnesk och :störtade sig hals öfver hufvud på fienden, som obarmhertigt nedsköt dem... Fienden stod som :en grön mur framför oss (comme un mur vert — sannolikt menar brefskrifvaren en jägarbataljons gröna uniformer), som med, långsamma, afmätta steg rörde sig framåt, förkrossande allt, som stod i dess väg. Franska frivillige. Den första fullständiga bataljon af Seinedepartementets frivilliga -skarpskyttekår har, enligt Montiteur uwniversel, lemnat Paris för att förena sig med armån. Bataljonen kommenderas af öfverste Mac närt och har i nå z i et på era daear, legat 1 18 :-8kogen.. Nämda tidning Jemnar följande beskrifning på bataljonens afmarsch: Vi mötte de frivilliga i går i Champselys6es, dit ljudet af deras trumpeter hade lockat en stor skara menniskor, Ilockan var omkring 8 på aftonen, gasen hade ännu icke blifvit tänd, Vagnarne voro fördelade på båda sidorna af chaussgen och höllo stilla för att lemna plats åt de frivilliga, hvilka marscherade kompanivis och hvilkas mörka uniformer bildade .en svart massa, Att döma af deras käcka hållning och hastiga marsch, skulie man kunnat taga dem för gamla soidater; geväret tycktes icke tynga på dem och zrenseln besvärade alldeles icke deras röresser. Och dock fanns det bland dem åtskilliga, hvilka för tre dagar sedan icke haft ett vapen i hand, aldrig burit ett gevär på axeln. Påkortare tid än en vecka har kärleken till fosterlandet gjort dem till gamla soldater. En af dem ropade, under det han gick förbi oss: Lefve republiken! — Tyst! sade hans närmsta kamrat till honom, nu är icke tid att tala om republiken, nu mer än någonsin förr bör det heta: lefve Frankrike!. Öfverallt bör man ropas så! — Och hela kompaniet började sjunga girondisternas sång. . . Nya bataljoner bildas med största hastighet i Eiys6e. De irivilliga, som blefvo enrollerade; för några dagar sedan, ha redan erhållit sipa munderingsoch ekiperingspersedlar. Den stora gården är uppfylld af frivilliga, som stå redo att förena sig med sina kamrater. Samma ifver återfinnes hos: alla skyttar i Paris, hvilka ligga kasernerade i Turgot. Ännu i dag på morgonen manövrerade 2 å 3 hundra man af olika ålder och stånd under några underofficerares ledning på karrusellplatsen. Paris frivilliga skarpskyttekårers uniform består af mörkblå benkläder och blus, ett blått bälte och en mössa efter amerikanskt mönster, prydd med ett litet jagthorn af koppar ofvanför skärmen.