På marsch genom flendeland. En engelsman följer med tyska sydarmån genom Lothringen. Han berättar: Befolkningen har blifvit alltmera fransk ju längre vi ryckt framåt. Småningom ha de tyska tungörnas antal minskats, nu hör man icke vidare detta språk. Det märkes väl att armån befinner sig i ett främmande land; Från de elsassiska bönderna med sina dumma, bekymmerslösa fysionomier ha vi kommit bland menniskor, som med djup ledsnad se hvad som tilldrager sig omkring dem. Den tyska dialekt, flytande men ingalunda ren, som vi hörde för några dagar sedan, har utbytts mot ett slags bruten tyska, nästan obegriplig, samt vid sidan af denna den mest klara och otadliga franska. q Så äro vi nu då ändtligen i Frankrike! Jag har minst tjugu gånger bevittnat tankeutbyten, vid hvilka den ena interlokutören icke förstått den andra. Sagen Sie mir, w0 ist das Hauptquartier?4 Denna fråga besvarades med: Ahl monsieur, nous navons plus du cognac. Slika exempel förekomma i massa. Soldaterna visa sig ganska hyggliga, om de blott få hvad de anse sig ha rätt att fordra; och ingenting i deras uppförande är egnadt att väcka invånarnes oro. Men denna olikhet i språk börjar göra det för hvarje dag allt svårare för eröfrare och besegrade att meddela sig med hvarandra. Fransmännen bära sina motgångar temligen lugnt; hvad som retar dem är att höra detta främmande tungomål ljuda i sina öron och att bli knuffade i axeln, med förfrågan om de äro döfva. En af: deras. favorit-teorier är den att alla civiliserade menniskor förstå att, när så behöfves, yttra sig på ett sätt, som är begripligt öfver hela verlden, och nu ha de kring sig tusentals män, de der visat sig vara nog civiliserade för. att kunna ådagalägga chassepot-gevärens oduglighet(?), och hvilka icke tala ett enda ord som kan förstås. . Sådant kostar på våra häftiga grannar. Men jag bör göra dem rättvisa, jag bör göra båda parterna rättvisa; fransminnen. fördraga olägenheterna såsom det anstår förståndiga menniskor, och tyskarne äro hvarken ondsinta eller hämndgiriga. Jag kan icke. säga annat än att allt hvad som uppenbarar sig under vår marsch, bär vittne om civilisationens inflytelse. Här ser man unga flickor stå skrattande i stug-dörrarne, icke alls rädda för några våldsamheter; och då vi passera ha likväl minst hundra tusen man gått före oss samma väg. Så gick det bestämdt icke till under trettioåriga kriget! Knappt för femtio år sedan skulle något sådant ha varit möjligt. Men i våra dagar sker det så. Byarnes flickor stå på en gång blyga och nyfikna vid landsvägen för att få se prinsen och hans stab rida förbi; de gamla sitta och gona sig i: solskenet, skakande sina hufvuden under samtal om de dåliga tiderna. Den ena minnes år 1814, då de allierade tågade mot Paris; en annan har sett någon del af Napoleon:den förstesarmå och menar tro på att om. gamla gardet funnes qvar i lifvet, skulle främlingarne nog bli tvungna att försvinna med det snaraste. Jag märkte att de yngre, arbetsföra männen sågo med dyster min på de långa skaror som marscherade förbi dem; La belle Frances krigsära är satt på spel; det :bedröfvade dem att se sitt land förtrampas af fienden. På det hela taget, är befolkningens uppförande lugnt och förnuftigt. Talar man vid någon enskild, gör han en axelryckning och säger leende: Ännu har icke vår tur kommit; vänta tills kejsaren blir färdig! Ströftåg af en preussisk kavalleripatrull. En kavallerist från Köln berättar följande om en rekognosceringsridt till fästningen Thionville, hvilken, som bekant, ligger nära Arve 1 Itån Metz vi . Nyss återkom jag trav ct Atta tiltiaaeL sve I byarne voro dörrar och fönster på det omsorgsfullaste tillstängda och man såg icke en menniska, icke en lefvande varelse. Endast på ett ställe såg jag en hund, som ängsligt krupit intill en dörr. Så redo vi, ständigt sjungande, genom flera orter, ända till något mer än 1!, mil från Bouzonville, der vi gjorde halt. Det var närmare kl. 2 på natten. Vi lade oss framför hästarne och kl. 4 fortsatte vi vår färd. Första truppen af tredje sqvadronen under löjtnant von Voigts-Rhetz var kommenderad att betäcka divisionens flank och undersöka vägen från Bouzonville till Thionville. Jag måste således följa med. Tjugutvå man starka trafvade vi åstad från regementet, Vid första byn märkte vi på en höjd till höger två svarta punkter, hvilka rörde sig fråm och tillbaka. Von Voigts-Rhetz befallde mig och en man att se efter, hvad det var. Han ansåg det vara fiendtliga vedetter. Jag red dit och fann — två små träd, hvilka rörde sig fram och tillbaka för vinden. : Tillbaka således; man skrattade hjertligt åt min rapport. Vi passerade oantastade Bouzonville, Thionville, Kådange och flera små orter. Utanför Kåedange förstörde vi de till Metz förande telegraftrådarna: och redo med toma magar vidare. Då vi ridit till kl. 11 och voro komne o mil från Thionville, rapporterade den som red främst att fiendtliga dragoner visade sig. Vi gjorde halt, redo i skridt uppför en backe på vägen och fingo verkligen se dem der nere i byn, sysselsatta med att lasta hafre. Von Voigts-Rhetz lät oss rida på och sände en patrull till venster för att undersöka byn och mig med en patrull till höger för att undersöka två gårdar. Der fanns ingenting: Teke