Dagens Nyheter – 1 september 1870, sida 1

ga Constitutionnel har mottagit följande bref, ! dateradt Suippe den 23 augusti: Toul har flera dagar starkt bombarderats. . Denna lilla fästning, hvars besättning består af en liten afdelning ingeniörer, några artillerister och stadens mobilgarde försvarar sig tappert. Man berättar, att kommendanten på preussarnes uppmaning att öppna stadens portar svarade, att han icke ville gifva sig förrän fienderna hade kommit så långt, att de tände eld på hans skjorta. Preussarne öppnade bombardementet med att sända ett verkligt regn af kulor och granater ned öfver staden, men de fingo svar i samma ton, och det med sådant eftertryck, att de efter 48 timmars förlopp begärde vapenhvila för att kunna uppsamla sina sårade och begrafva sina döda, hvilkas antal skall uppgå till 800.(2) Anfallen och motståndet fortfara. Toul håller sig så länge det fins en patron i dess arsenaler, ett bröd i dess magasiner. x En i Reims utkommande tidning omtalar den händelse som gifvit anledning till ryktet att en preussare skulle velat skjuta marskalk Mac Mahon. Det var en soldat som aflossade ett pistolskott mot en annan. I samma ögonblick lärer en general gått der förbi. Detta gaf folket på gatan anledning att ropa: Det var Mac Mahon den uslingen ville åt. Ryktet förmäler att det var en preussare som sköt. Mannen är häktad. . Från Rheims skrifver Amedåe Achard den 23 augusti till Le Moniteur universel: Ni kan ej göra er någon föreställning om huru Rheims såg ut i går afton och i natt. En utomordentligt stor mängd trupper passerade genom staden. Tusenden marscherade härifrån, för att lemna rum. för andra tusenden, hvilka efter liten. hvila i sin ordning marscherade. Stenbron återljudade hela tiden under hästarnes hofvar; artilleriets buller kom fönsterrutorna att skallra. Hotellet, der jag fått ett rum, liknade Noaks ark. Det syntes nästan omöjligt att få någonting att äta; hundratals gäster väntade vid table d höten. Bagaroch hökarbodarne blefvo stormade; efter en timmes förlopp voro de tömda. I dåg på morgonen var allt åter stilla; en stor del af armån har redan i natt afmarscherat. Jag kunde nog säga kvart, men det vill jag icke, och hvem kan för öfrigt ansvara för att icke en kontraorder återkallar trupperna på halfva vägen. Lägret, som jag i går såg fullt af ett larmande: lif, står nu öde. Men jernvägsstationen är ännu full af waggoner, som medföra otaliga bataljoner och en oerhörd mängd af materiel. De tunga mörsarne och belagringsartilleriet, som man: i går såg 1 närheten af stationen, äro nu försvunna. Nya händelser förberedas, och .det är att förmoda, att de icke oh sordidlar ltr väpta, på sig. , Hvad chefer hysa förtröstan att lyckan icke skall öfvergifva Frankrike. Kejsaren kunde under gårdagen icke mottaga någon eller åtminstone så godt som ingen. Jag träffade i går de båda till gardessuaver förvandlade journalisterna Robert Mitchell och Paul de Cassagnac. De två frivillige hade tillsammans med tre kamrater, två suaver och en gardist, marscherat omkring 3 a svensk mil med full packning. Det var en vacker lärospån. De hade tillbragt hatten i en rödbetsåker, insvepta i sina käppory med geväret mellan benen, sofvyande med det ena ögat och vakande med det andra. Situationen blef ännu mindre behaglig genom en ganska stark natt kyla och. genom närheten af ulaner, hvilka man såg genomströfva den närliggande trakten. Samma afton, som jag lemnade Chålons, arresterade man två preussiska spioner, hvilka just voro sysselsatta med sitt snygga handtverk. Den ena var klädd sem fransk infanteriofficer, den andra bar de atrikanska jägarnes uniform, Indiskreta frågor från deras sida väckte misstankar. Det har i dag regnat hela dagen. Armen är på marsch; jag skall följa den — men på hvad sätt? Man kan inte få hvarken hästar eller vagnar i Rheims; jag skall emellertid försöka att få något fortskaffningsmedel. Armån begaf sig härifrån, full af tillit och förtröstan; bland soldaterna råder en särdeles god anda. ftt enormt ammunitionsförråd medhafves. Aldrig förr har man sett en så betydlig artilleripark samlad på ett ställe. I detta afseende, liksom i alla andra, har man ingenting försummat, för att armen skall kunna vid sina fanor binda segern. De upplysningar, som komma till oss från det ena stället efter det andra i de ockuperade provinserna bli allt sorgligare. De trakter, som tyskarne organisera och annektera, äro fullständigt pris